Aftonbladet – 6 december 1856, sida 3

ANTI JEES ESA SSESRSEERERAE AS SSEPSRSV OMP. MIN SIAMES FARREMISE lande. td. Sjöofficer. RIHSDAGER. DAGENS PLENA. Ridderskapet och Adeln. Hela förmiddagens plenum, som slöts först kl. , till 4 e. m., har upptagits af öfverläggning rörande jernvägsanläggningarne. Hr Heykenskäld gillade propositionens allmänna syftning, men önskade den förändring i. arbetsplanen, att den föreslagna norra vägen måtte först företagas. Grefve E. Sparre förfäktade uti ett vidlyftigt anförande vestra banans dragande norr om Mälaren. Hr D. G. Bildtförklarade sig ha uppdrag af öfverste Ericson, att anmäla det han af er ådragen förkylning var hindrad att sig i dag i plenum infinna. Till gendrifvande af grefve Sparres anmärkningar uppläste derefter hr B. några utdrag ur öfverste Ericsons betänkande. Grefve D. Frölick försvärade de i propositionen föreslagna rikt: ingår för vägarnes anläggning. Herr IL. J. Hjeria framstälde fiera aumärkningar mot det sätt, hvarpå saken blifvit bebandlad, och beklagade i synnerhet, att jernvägskomitn ej haft tillfälle yttra sig öfver herr Ericsons förslag, enär äfven han möjligen kunde ha mlsstagit sig, framställande herr Hjerta derefter sina anmärkningar såväl mot vestra banans dragande söder om Mälaren som mot den föreslagna planen för banans sammanbindniug i Stockholm. Kapten Nordenfelt försvarade propositionen. Grefve E. v. Rosen framstälde i ett vidlyftigt anförande anmärkningar mot vestra banans dragande söder om Mälaren, mot sammanbindningen af norraoch Gefle-Fahlu-banorna på sätt hr Ericson föreslagit, samt mot en gemensam bangård i hufvudstaden. Friherre Sprengtporten försvarade vestra banans dragande genom Södermanland. Friherre 4. C. Raab hyste beiänkligheter mot att på en gång draga så stor arbetsstyrka som 10,000 man från jordbruk och industri; men ansåg utländska arbetare kunna med fördel användas. Detta ansåg åter grefve Platen betänkligt, hvaremot han ej fann någon våda uti användandet af 10,000 inhemska arbetare. Grefve Sparre och hr Hjerta uppträdde att genmäla mot deras yttranden gjorda anmärkningar, och blef slutligen propositionen till statsutskottet remitterad. Vi återkomma till en närmare redogörelse för diskussionen, Presteståndet. Vid föredragning till remiss af äen kongl. proposiionen angående jernvägarne frams älde prosten Tegnör förslag, att staten borie öfvertaga jernvägen mel:an Köping och Örebro från det enskilta bolag, som hittills haft företaget om händer; hvilket förslag förordades af prosten Carlander, kyrkoherden Otterström och doktor Nordlander. Prosten Almqvists hemstallan, att ständet skulle i cenna fråga med utta!ande af sitt förtroende för regerivgen och den utmärkte man, i Mverensstämmelse med hvars förslag den kongi. proposi.iooen vore zffattad, såsom sin gersensamma tanke uttrycka ett gillande af förslaget, mötte motstånd af :oktor Gumelius och prof Carls: med hvilka fl-re salare öfverensstäm:e, hvilka aila ansågo frågan vars ör v.gtig och tillika, helst i afseende på den vestra stambanans sträckning landets utmärktaste topograf hade en från det gjorda förslaget alldeles afvikande mering, för litet ompröfvad, för att ståndet skulle böra genore e:t yttrande i förväg binda sig. Doktorerua Sandberg och Nordlander fästsde äfven upp närksamhet på den vanskliga utsäg, nemligen skuldsättniog, hvsrigenom medlen för jernvägsföretagen skulle, enligt förslaget, anskaffas, såsom en mer än ilirscklg anledning till betänksamhet. Proposition vå prosten Almqvists begäran bef gå grund af 49 s R. O. förvägrad. N Biand motioner, som till remiss föredrogos, framsallade biskop Thomanders motion om kyrkomöten iskussion, som dock ej företedde någonting af se intresse. Prosten Landgren och biskop Björck, 1 hvilka prosten Emanuelsson, lektor Sonden samt rerne Nordlander och Sandberg förenade sig, örordade motionen; likaledes professor Carlsson, som istade uppmärksamhet på nödvändigheten att orav:sera furvaltningen af kyrkans angelägenheter i iverensstämmelse med den förändring statens och yrkans förhållande till hvarandra torde komma att undergå. Prosten Sundbergs motion om de s. k. vakansoch caducmedlens användande till pensioner för presterskapets :enkör och barn motsades af kyrkoherden Otterström, men förordades af doktor Landberg och riksarkivarien Nordström. Efter det olika :sigter uttalat sig i fråga om remissen, blef den slutligen fiändets enskilta utskotts lagafdelning remitterad. : j Bergareståndet. Jernvägspropositionen blef, efter öfver 4 timmars diskussion, remitterad till statsutskottet. Vi återkomma en annan dag till en utförligare redogörelse och anmärka nu endast att man i allmänhet var regeringen tacksam för den omfattande och storartade planen, ehuru riktvingen söder om Mälaren mötte motstånd af hrr Ekholm, Björck och Kistrner. Frågen ahgående den gemensamma bangården för Stockholm afhandlades egentligen ef hrr Wallenberg och Schwan, af hvilka den förre i detta sfsecnde b pade men den senare helt och hållet biträdd koaogliga propositionen Bondeståadet. I dagens förmiddagsplenum har bondeståndet remitterat en god del af de i förra plenum bordlagdo motionerna. För öfrigt har ståndet förehaft och remitterat den kongl propositi ningarne. Eo läogre d bufvudsakligen rörande banans då norr eller söder om Mälaren; men äfvea ned några färre anmärkningar rörande den södra banans förläggning mera Österut på vissa st 2. För vägen norr om Mälaren yttrade sig Per rik Andersson, Sköldberg och Mengel; för den i dena kongl. propositionen föreslagna riktningen talade på sätt och vis Östman. men egentligen Sahlström, Peter Jönsson, Johan Person och vice talman Anders Andersson. Glad prote sterade mot hela saken. Nils Svensson från. Ssånt och Medin ville hafva den södra banan förlagd längre åt öster. Ödman yttrade sig för liuien StockholmUpsala, men gjorde derjemte snmär of. verste Erikssons projekt, synnerii från Upsala norrat, hvilker böra gå direkte till Gefle. Per Nilsson i skade förslaget all framgång, men ville ha arbetet för denna statsregleringsperiod utsträck il Lekberg hade helst önskat, att väge liren blifvit vald, men ville nu, då man jernvägens dragande från Stockholm till U Sala, att man skulle taga-i ionen om jernvägsanl d förefalh