Aftonbladet – 4 december 1856, sida 2

18LgaSLe NaNdCIsplats vid VCSUa KUSLCH, HICA AAVIBYS ufvudstad, samt slutligen med Upsala och de både orr och vester om sistnämde stad belägna trakter. Hvad nu först angår den linie, som, under benäming af vestra stambanan, skall sammanbinda Stockwolm med Göteborg öch hvarifrån icke allenast utrening bör ske mot Norge, utan ock, från Falköing, den bana utgå i riktning mot Malmö, hvilken .ommer att underhålla jernvägsförbindelsen mallan skåne och Stockholm, intilldess en kortare bana geiom Småland och Östergötland hinner i nämde rikting tillvägabriogas, har K. M:t ansett det vara obetridl:gt, att denna linie är företrädesvis vigtig, och tt således dei största orhsorg bör å dess utstakande nvändas, på det att densamma äfven i framtiden, inder fortgående utveckling af landets jernvägsystem, må finnas motsvara sitt ändamål. — Komien har, af ofvananförda skäl, tillstyrkt att denna mufvudlinie, utgående från Stockholm, måtte, efter tt under en längd af omkring 6 mil hafva varit semensam med den norra stambanan, dragas öfver Vesterås, Köping och Örebro till Svartå, samt derfrån utgrena sig mot Norge och Göteborg. Härvid örekommer likväl att på detta sätt jernvägsförbinlelsen icke blott mellan Stockholm och Götebo:g, itan ock mellan Stockholm och Norge, blifver omring 3!, mil längre, samt således för trafiken dyare, än om stambanan från Stockholm genom Sölermanland framdrages söder om Mälaren, öfver Sölertelje, Katrineholm och Hallsberg till Hjulö; samt utt i alla fall, såsom komiten också anfört, en från Stockholm till hufvudstadens sammanbindande med ödra provinserna utgående stambana måste genom let inre af Södermanland i hufvudsakligen vestlig riktning fortgå ända till Katrineholm, hvarigenom, om detta vågstycke, hvarå, enligt senare förrättade undersökningar, de flesta brantare lutningar ån 1 på 100 kunna undvikas eller förändras, intages i sträckningen för vestra stambanan, anläggningskostnaden ör 12!y, mils bana besparas, då deremot endast 6 mils besparing skulle uppstå genom antagande af komitens förslag, att låta den norr ut från Stockholm mot Upsala gående stambanan öfver Almarestäk gemensamt med: den i vestlig rigtning gående stambanan fortlöpa ända till Giresta, hvarigenom ies.utom en förlängning af omkring 2!, mil uppstår i jerhvägslinien mellan Stocsholm och Upsala. I betraktande af dessa omständigheter och under ankagande att för ett fullständigt genomförande af här ofvan antydda system för anläggning af stambanor, en från Stockholm utgående jernväg måste inom en icke mycket aflägsen tiderymd komma att ledas gevom de norr om Mälaren belägna provinserna, samt genom utgrening till Nerike sättas i förbindelse meå rikets vestra orter, hvilken hufvudlinie, då den icke afses för åstadkommande af en skyndsam förbindelse mellan Stockholm å ena samt Göteborg och Norge å andra sidan, ej heller behöfver, i strid mot den af komiten sjelf uppstälda och af K. M:t gillade gruadsats, dragas nära invid Mälarens norra strand til! istadkommande af koriare vägsträckning, utan der-mot kan erhålla den riktning, som ett billigt afseende icke blott å Uplands och Westmanlands utan ifven å de norr om dessa provinser liggande orters iotressen fordrar, hvarigenom således jernvägssysteset norr om Mälaren kan ordnas på ändamålsenligaste sält,, med hänsigt jemväl till de enskilta bibaaor och vattenkommunikationer, som i dessa trakter redan förefinnas eller kunna än vidare åstadkommas — finner K. M:t sig böra föreslå rikets ständer, att den linie, som under benämning af vestra stambanan skall sammanbinda Stockholm med Göteborg, med utgreningar genom särskilta. stambanor ill både Norge och södra orterna, må från Stockholm gå öfver Södertelje, Katrineholm, Hallsberg, Hjulö, Sköfde, Falköping och Alingsås till Göteborg, utgörande tillsammans en sträcka af omkring 43!, mil. Beträffande den nordvestra stambanan, anser K. M:t densamma böra utgå från någon punkt på vestra stambanan mellan Porla och Hjulö i vestra Nerike, samt i den riktning, som efter noggrannare undersökningar finnes fördelaktigast, såsom komiten föreslagit, dragas öfver Kristinehamn, Karlstad och Arvika till riksgränsen. Den af komiten för södra stambanän föreslagna sträckning mellan Falköping och Malmö med bibana till Jönköping, finner K. M:t ändamålsenlig och således böra antagas. Hvad vidare den östra stambanan angår, gillar K. M:t likaledes den för densamma af komiten utstakade riktving från Katrineholm på vestra stambanan, sfver Norrköping; Linköping och Tenhult till Götaström på södra stambänän; med bibana från Tenhul vill staden Jönköping. Beträffande slutligen den norra stambanan, anser EK. M:t denna från Stockholm utgående bana så mycket hellre böra läggas öster i stället för vester om Sigturiafjärden, som densamma i denna riktning blifver 2!, mil kortate och anlagd på den bästa lokalen, samt äfven mera tillgänglig för de delar af Stockholms och Upsala län, som i en böjning åt öster utskjuta mot hafvet, samt äro i stort behof af en dylik kommunikationslinie, hvaremot landet på vestra sidan om samma fjärd är genomskuret äf ingående vikar, hvilka underlätta dess förbindelse med Mälaren och hufvudstaden. Att från Upsala, på sätt af komiten föreslagits, fortsätta linien rakt på Gefle, torde blifva mindre lämpligt, ehuru den derigenom visserligen blefve körtåst; ty dels kan den landväga förbindelsen mellan Stockholm och Gefle, mellan hvilka städer sjöled finnes, icke vara af den jemförelsevis stora vigt som dessa städers förbindelse med de inre delarne af landet, oeh dels skulle banan, särdeles norra delen deraf, i en sådan riktning komma alltför nära Östersjön, med uppoffrande af det inre landets intressen, äfvensom de tvenne städernas, hvilkas välstånd och förkofran till viss grad bero af det angränsande landets: Beträffande norra banans fortsättning från Upsala, så ehuru K; M:t godkänner ett system, som afser att från Upsalå öfver Sala draga nämde jernväg dels norr ut mot Gefle-Dala jernbanän, dels öck vester ut mot Örebro, och särskilt en bibana till Målaren vid Westerås för upptagande af trafiken med tyngre varor, ämnade att från sistnämde stad sjövägen fortskaffas, anser K. M:t likväl, då lokalundersökningar endast blifvit förrättade för vägen från Upsala till Sala, banan nu blott böra definitift bestämmas att framgå till sistnämde stad, men att afgörandet af frågan om denna banas titgreningar derifrån bör bero på den ytterligare utredning af fmiiet dch de tekniska undersökningar i orterna, som hittills icke kunnat företagas eller afslutas, men likväl för en definitiv behandling af denna fråga, äfvensom för reglering af framtida förhållandena mellan staten och Köping-Hultjernvägsaktiebolaget, torde vara af nöden, i hvilket afseende K. M. vill oförtöfvadt låta anställa de ännu erforderliga tekniska undersökningarne, samt under tiden lemna öppet för de i saken intresserade att inkomma med de framställningar och statistiska upplysningar, som för ärendets utredning må anses tjenliga, hvarefter K. M:t ämnar till rikets ständer aflåta nådigt förslag rörande denna del af hufvudfrågan. Lika med komiten anser K. M:t en sammanbindningsbara mellan Örebro och Askersund blifva af väsentlig nytta och således böra bland rikets stambanor upptagas; hvaremot, enär den trafik mellan Östergötland, Södermånland och Nerike, som varit afsedd för den af komiten föreslagna, 67, mil Jånga sammanbindningsbanan mellan Katrineholm och Örebro, kan, utan anläggning af särskilt jernväg och endast med omkring en mils tillökning i väglängden, befordras på vestra stambanan ända till Hallsberg och derifrån på Örebro-Askersundbanan till Örebro, K: M:t finner berörde mellan Katrineholm och Örebro ifrågasatta bana icke vara behöflig; hvarjemte och då K. M:t anser den af komiten föreslagna sammanbindningsbanan från Kambol öfver Qvicksund till någon punkt ärm