Aftonbladet – 4 december 1856, sida 2

Med anledning af K. M:ts till rikets senast församlade ständer aflåtna nådiga proposition om statens medverkan för anläggande af jernvägar.i riket gäfvo rikets ständer uti underd. skrifvelse af den 18 November 1854 tillkänna, att rikets ständer för sin iel beslutat och stadgat: att, i öfverensstsmmelse med hvad K. Maj:t föreslagit, alla jernvägsstambauor icom Sverge dädanefter borde anläggas och utföras genom statens omedelbara försorg, hvadan de sålunda aniagda stambanorna, med alit hvad dertil! hörde, komme att anses såsom allmän tillhörighet och ti under statens tillsyn och förvaltning, samt att de med stambarörs anläggande förenade kostnader borde i allmänhet bestridas af staten, dock att vissa delar sf sådana jernbanor finge på enskild bekostnad ut föras, mot rätwighet för staten att de sålunda anlagda baadelarne, efter deras fullbordande inlösa i den ordning och på det sätt, som för hvarje särskilt fall före anläggningens företagande blifvit stadgadt; hsarjemte rikets ständer till K. M:ts disposition ställle dels ett anslag af 60,000 rår bko, för att sätta K. M. i tillfalle att genom erfarne och sakkunnige män låta, efter anstä!da noggranna undersökniagar och utredningar i både stetsekonomiskt och topogra iskt afseende, utarbeta förslag till jernvågars riktningar, aniäggningssätt och beskaffenhet m. m. på det K. M. måtte kunna till rikets nu församlade ständer afiåta nådig proposition angående verkställigheten af de större jernvägsanläggningar, hvilka derefter borde af allmänna medel bekostas, dels ock, för saläggaude och utförande af tvenne jernvägsstambanor inom riket, 5 millioner rår bko, hvaraf 4 millioner för en del af den stambana, som, utgående från Göteborg, kommer att, i riktning genom Westergötlend och Nerike, fullbordad, förena nämde stad med Stoekholm samt 1 million rdr för påbörjandet af ep . riktning åt Jönköping gående stambana från Malmö till den på nordliga sidan om sistnämde stad belägna punkt, hrilken K. M. funnit lämpligt bestämma. Sedan K. M. sålunda med tillfredsställelse erfarit, hurusom rikets ständer, hvad på deras åtgärd berodde, gått K. M:ts afsigter till mötes, blef det i följd häraf ett bland de vigtigaste föremålen för K. M:ts omsorg att tillse, på hvad sätt det åsyftade, för riket så vigtiga målet skulle på säkraste oeh tillika skyndsammaste sätt kunna uppnås: Enligt den för styrelsen öfver allmänna vägoch vattenbygnader utfärdade nådiga instruktion åligger det visserligen bemälde styrelse att taga omedelbar befatining med sådana allmänna arbeten, hvilka helt och häliet verkställas på statens bekostnad; men då ou flera större jernvägsförstag komme att samtidigt utföras, fann K. M., att detta embetsverk, med sin fåtaliga personal, svårligen kunde i hänseende till dem åstadkomma något utöfver den granskning och kontroli, som detsamma tillkommer vid de allmänna arbeten, hvilka med statsbidrag utföras af bolag eller menigheter. Då cet emellertid var anvgeläget, att för ifrågavarande begge jernvägsanläggningar akttoges enshanda ordning, hushållnipg och bygnadssätt, ansåg K. M. det vara af synnerlig vigt, att alls hufvudsakliga, såväl ekonomiska som tekniska anordningar till båda företagen utginge från samma befälhafvare, så vida för denna befattning kuuue blifvs stt tillgå en man, som med insigt: och erfarenhet i dylika ämnen förenade ett rättssaffens nit och en bepröfvad förmåga att ordna arbeten af större omfattaing, och som flera af öfversten vid K. M:tsflotas mekaniska kår m. m. N. Ericsson under senare åren utförda, vidt omfattande allmänna arbeten tillfyllest ådagalagt, att nämde egenskaper i sällsynt grad funnes hos honom förenade, har K. M:t med fullt förtroende, rättfärdigadt genom den hittills vunna erfarenheten, åt bemäide öfverste i nåder uppdragit högsta ledningen och administrationen af de legge beslutade jernvägsföretagen. Redan i Januari 1853 blefvo de hufvudgrunder i nåder faststälie, som vid jernvägsbygnadernes utförande borde i tekniskt hänseende följas; hvariblanc att banbanken endast utlägges för enkel bana, men att broar, viadukter och andra dylika bygnader verksällas med beräkoing på utläggning af dubbel bana, att spårvidden blir 5 svenska fot, att banans böjningar icke utläggas med mindre än 1000 fots radie och att lutningarne icke öfverstiga 1 på 100, derest icke sådant å svärare lokaler undantsgsvis för en kortar: sträcka erfordras. Tillika meddelades särskilta föreskrifter rörande administrationen, bygnadsmedlens tillhandahållande i män af behof m. m. Arbetena påvörjades derefier å båda linierpa tidigt på våren samma år och hafva sedermera fortgått utan annat afbrott än det, som den strängare årstiden gjort ound vikligt. De iokomna arbetsberättelserna utvisa ett resultat, som måste anses högeligen tillfredsställande, särdeles när i betraktande tages, att till en börjar endast ovant befäl och arbetsmanskap varit att tillgå, och att på vestra stambanan stora svårigheter mött i anseende till den ojeamna lokalen: : . Samtidigt med öfverste Ericsons förordnande till chef för statens jernvägsbygnader uppdrog K. M:t åt en af sakkunnige personer sammansatt komite att, efter föregående topografiska och statistiska undersökningar, uppgöra förslag till stamjernbanors riktning, anläggningssätt och beskaffenhet, i ändamål att derpå måtte kubna grundas en framställhing till rikets nu församlade ständer angående verkställighet af de större jernvägsanläggningar, hvilka borde af allmänna. medel bekostäs. Dennä komite har under den 30 sistl September till K. M:t inkomrhit med underdånigt förslag i ämnet och dervid tillika yttrat sig öfver åtskilliga till KE. M:t ingilna och till komitens utlåtande i nåder remitterade framställningar i afseende på stambanornas sträckning genom särskilta provinser. (Härefter följer en framställning af komiterades försleg, hvartill vi skola särskilt återkomma. Propositionen fortfar :) . Sedan åt ehefen för staten jernvägsbygnader, öfverste Brieson, tillfälle lemnats att yttra sig angående sättet och ordningen för utförandet af de sålunda föreslagna stambanorva, äfvensom öfver dithö rande frågör i afseende på tillhandahållandet af erforderliga medel, samt anskaffande af arbetsmanskap, ingeniörer, materiel m. m., har bemälde öfverste till chefen för K. M:its civildepartement aflemnat ett skriftligt betänkande i ämnet och i sammanhang dermed äfven framstält sina åsigter rörande antalet och riktningen af nämda stambanor, samt utförligt redogjort för de skäl, hvarpå han grundat sina, i Vissa afseenden från komitens afvikande förslag: (Efter en framställning af öfverste Ericsons förslag, som vi här likaledes förbigå, fortfar propositionen :) K. M:t har tagit detta vigtiga ärende i noggrant öfvervägande och vill nu för rikets ständer framlägga sina åsigter och förslag i ämnet. . I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad komitÅn yttrat, anser K. M:t: att de stambanor, som på statens bekostnad byggas, böra framdragas förnämligast genom de orter, hvilka, i anseende till sin aflägsenhet från vattenkommunikationer, af dessa icke kunna draga fördel; att följaktligen en stambana blott undantagsvis bör i en längre. sträckniog framgå parallelt med en närbelägen segelled, men deremot korsa eller beröra densamma vid såtlana punkter, der den inre rörelsen antingen redan befinnes eller kan emotses blifva för vissa orter koncentrerad; att, som ett vigtigt syftemål med stambanorna jemväl är att underlätta förbindelsen med främmande länder samt mellan betydligare handelsplatser inom riket, afståndet mellan stembanornas ändpunkter i möjligaste mån bör förkortas, till besparing såväl i bygnadskostnad, som i tid och transportkostnad, dock under iakttagande, såvida sådant utan längre omv gar kan ske, att stambanorua jemväl beröra de pun! ter, som i följd af ett för inre rörelsen gynsamt läg eller af större produktion mnat äro i behof af kom munikationer och väl belägna för bibanors anslutande; hvaraf följer att en stambana icke oeftergifligen här framaå laostacta vägen mallan dess ändpunkter,