Aftonbladet – 4 december 1856, sida 2

bärdor, utan i alldeles motsatt syftning, är allmänt bekant. De många obestämda, godtyckliga och småaktiga kostnader och tjenstbarheter, som blifvit en följd af detta föråldrade system, trycka jordbruket på otaliga punkter, omärkliga för den likgiltige betraktaren, men ytterst känbara för dem det gäller. Då indelningsverket sålunda å ena sidan verkligen är ert beskattning, ingalunda en värnsplikt (bvilken senare ligger alla medborgare, jordbrukande eller icke jordbrukande) å andra sidan hvarken kan betraktas såsom ett beväringssystem eller såsom ett värfningssystem, utan såsom någonting emellan båda sväfvande, icke medförande någotdera fördelar, men behäftadt. med bådas olägenheter; då det vidare i sitt närvarande skick icke lärer kunna förmå bilda ens en stam för beväringen, torde det vara hög tid att omsider vara betänkt på en reorganisation, hvarigenom armåns verkliga tjenstbarhet må kunna tillvägabringas och den nationella värneplikten blifva en sanning.