Aftonbladet – 1 december 1856, sida 3

Nya motioner väcktes af grefev Anckarsvärd 1) att rikets ständer skulle för deras del besluta upphörandet af den enskildes skyldighet att fortskaffa resanIde, och denna skyldighets öfvertagande. af staten, som borde förena den med postföringen, samt att för detta ändamål 1 million rdr skulle ställas till Kongl. Maj:ts disposition under hvarje af följande år, bordlades; 2) att statsutskottet måtte åläggas besörja utredning af och inkomma till rikets ständer med berättelse om huru de till neutraliteten anslagna medel blifvit använda, remitterades och skulle delgifvas medstånden: En längre diskussion förekom vid hr Brakel: amendement till sin motion i befästningsfrågan. Presteståndet. Plenum kl. 11 f. m. I anseende till motionstidens snara utgång uppsköts föredragningen af de på ståndets bord hvilande utskottsbetänkanden, som kunde föranleda diskussion. Statsutskottets betänkande, som tillstyrker förhöjning af talmännnens arfvoden från 600 till 900 får rmt i månaden, bifölls. Härefter föredrogos bordlagda motioner, bland hvilka doktor Sandbergs om borttagande af hinder för luterska kristna att sammankomma till andaktsöfningar o. s. v., framkallade åtskilliga yttranden. Prosten Emanueslson instämde med motionären i hvad beträffade medgifvande af de gamla böckernas begagnande; men trodde ej kyrkan Annu kunna, såsom motionären altkat alldeles umbära af verldslig lag gifna straffbestäömmelser. Man borde ej uppgifva hoppet att kunna reglera lekmannaverksamheten inom kyrkan, om ock de styckevis gjorda försöken dertill varit misslyckade. Biskop Björck ansåg diskussion öfver förslaget vara för tidig och att man borde invänta Kongl. Maj:ts proposition i ämnet. Prosten Almqvist iörordade de åsigter, som äro framstälda i justitieombudsmannens berättelse, hvaraf också någon del upplästes. I deri uttryckta satser sade sig åtskilliga af ståndets ledamöter ingalunda vilja instämma. I afseende på den i motionen föreslagna friheten vid kyrkohandbokens begagnande, ansågo doktor Nordlander och prosten Landgren billigt, att den gamlas handboken enskilt måtte få begagnas, men ogillade dess användande vid den allmänna gudstjensten. Doktor Björlin; yttrade sig emot hvarje rubbning af den liturgiska enheten, såsom varande ett uttryck af enheten i läran. Sedan motionären upptagit och förklarat sig öfver de mot bans förslag gjorda anmärkningar, remitterades motionen. Biskop Björeks motion om förändrad organisation af domkapitlen förordades af biskop Thomander och kyrkoherden Otterström; emot förslaget talade biskop Bergman och lektor Melander. Mot prosten Söderbergs motion om ökande af kongl. teaterns anslag gjorde doktor Sandberg lifligt :motstånd och föreslog att till statsutskottet måtte medfölja såsom tillägg den begäran, att utskottet måtte utreda hvad kopngl. teatern kostat sedan 1823, då anslag å första hufrudtiteln för densamma medgafs, Taälaren yttrade det vara otillständigt att åt hufvuastadens, om ock förädlade, nöjen medel. skulle anslås, hvilka så väl behöfdes för tjenstemännens 1öner; det skulle i sanning vara eget om komministrarne finge stå efter för teatern. Mot doktor Sandberg talade: professor Nordström och doktor Gumaelius. Vid föredragning af kyrkoherden Schönbecks motion om förändring i sättet för erkebiskopsoch biskopsval vägrades proposition på remiss, enär motionen skulle innefatta grundlagsförändringar. I saken yttrade sig doktor Nordsiröm och prof. Lindgren. Hr Schönbeck yttrade att, då ståndets ende erkändt lagkunnige ledamot talat för vägrande af remiss, ban vore villig återtaga motionen och aflemna den hos konstitutionsutskottet. Nya motioner: af domprosten Bring, om ändringar i de presterliga befordringslagarne; af dr Pettersson, om 180 rår bko åt en amanuens vid Stockholms stads konsistorium ; af professor Agardh, om förhöjning af det anslag e. o. professor Abr. Cronholm åtnjuter på allmänna indragningsstaten till 1333 rdr 16 sk. bko.; af domprosten Knös, om 6009 rår bko till stipendier åt teologie studiosi; af biskop Annersedt, om ersättving åt kyrkoherden i Södertelje för mistad vederlagsspanmål. Bergarestårdet. Ståndets vice talman, hr Schwan, som i dag förde klubban, tillkännagaf att i talmanskonferensen blifvit beslutadt, att konstitutionsutskottets förslag till hvilande grundlagsförändringar skall förekomma lördagen den 13 dennes. Hr Mufens i förra plenum bordlagda motion om utvidgad hardelsfrihet framkallade flere talare. Hr Hesselgren sökte i handtverkeriernas och hr Danielsson i handelns intresse bekämpa motionen. I synnerhet fästade sig den senare vid landtbandelns missbruk genom bränvinshandel, hvarföre sockenstämma borde vara berättigad att afgöra ansökningar att få idka landthandel. Hr Rönblad hade ingenting emot sjelfvs förändringer, med vilkor att de hinder borttoges, som ligga i vägen för städerna att konkurrera med landet, men så länge städerna saknade nederlags och transitorätt ville tal. motsätta sig hvarje utvidgning af landthandeln. Hr Bodell var också vän af näringsfriheten såsom princip, men för närvarande ledde den, enligt tal:s förmenande, till borgareståndets politiska vanmakt. Så länge våra nuvsrande grundlagar bestode ville tal. i sina komitenters intresse motsätta sig motioner. Hr Bäckström var också af den tanke, att, handelsfriheten ledde till städernas, i synnerhet e af 5:te klassen, undergång, hvarföre han afstyrkte motionen. Hr Berglund menade slutligen att landtkandeln beredt allmogens i bergslagen undergång och br Hesselgren, som yttrade sig i samma syftning som de föregående talarne, tyckte att, så länge de andra stånden ej visade någon lust att afstå från siva privilegier, det ej vore skäl för borgareståndet att handla annorlunda. Till gendrifvsnde af dessa åsigter uppträdde till en början motionären sjelf, som omförmälde huru i hans kemort, Gefle, så väl spanmålshandel, som isynnerhe: fverier och andra näringar ouppbörligt gått framåt ån af handelsf-ihetens utvidgande; samma förbållande hade visat sig både i Norrland och öfverallt. Det vore en besynnerlig egerhet i svenska folklynnet stt, under det man i ingenting annat skydde mödor ch faror, svensken i fråga om iuvdustrien vore dep svörste pultron, saknade sjelfförtroende och ropade oupphörligt på skydd. Vore landtbandel nyttig på 3 mils afstånd från stad, så vore den det äfven på en nils. Gränsen: vore godtycklig. Nederlagsfrihet nedes aldrig der sådant vore möjligt. I samma syftog yttrade sig hrr Gahn och Embring. Hr Thome omförmälde den nationalekonomiska vinst som landt-gf randeln beredde genom minskade resor för allmogen!! MARKSARS RANE kt sits nn en skulle just icke mycket slå an på våra herar officerare här i Sveroce.