Aftonbladet – 1 december 1856, sida 3

den skulle just icke mycket slå an på våra herrar officerare hör i Sverge. Sverge, sade han, har, Gud ske lof, en i många hänseenden förträfflig och rättänkande armå; den älskar konung och födernesland lika innerligt som någon krigshör 3 jorden; den är, så vidt jeg vet, anförd af kunniga, aktningsvärda och dugliga officerare; den kan säkert i gudsfruktan och redbarhet och tämligen troligt äfven i tapper het mäta sig med både preuszste och ryssar. Således lär rcan väl få svårt att deribland uppleta någon enda tänkande menniska, som på fullt allvar gillar alla de befängdheter, hvilka här nästan på hvarje rad förekomma. Jag lemnar dig några utdrag af de kortaste krafttiraderna, i akt och mening, att du sjelf må kunna nödtorftigt dima öfver skriftens halt och syfte. En annan Pythia på sin trefot, fastän med kask och värje, qväder författaren bland annet smått och godt, en gräslig spådom om kommande tiders förderf, hvars högsta klimax är följande, ståtliga fras: Aitarena skola emottaga presternas blod, såsom det sista offretn. Vi veta, att Pythia, i de ögonblick hon uttalade sina förutsägelser, befann sig i ett tillstånd af exaltation, som nära gränsade till vansinne. I upgeför samma sinnestillstånd måtte förfettaren ha varit, då han, i höjden af framtidsförskräckelse, nedskrifver spådomar, hvilka icke ens, som vanliga dylika i kaffe eller kort, ega någet spår af trolighet, icke ega något stöd i likartade föregåenden under bels vårt årbundrade. Författaren fortfer: RAllas krig mot alla botar 0ss. Författaren måste ursäkta Oss, min hedersbror, om vi begge förmoda, att derest alla skola kriga mot alla, ha de ingen annan utväg att ställa författaren tillfreds, än att kriga mot sig ajelfve, hvilket säkerligen förefaller en eller annen af allan dels obeqvämt, dels nog mycket begärdt. Författaren uppställer derpå en sats, som torde lögga stora binder i vägen för de eu ropeiska armeernas fulltalighet: Det får icke finnas några medelmåtti a soldater, Ock-! tadt författsrens förbud, lärer väl inom alla! yrken finnas medelmättor; måhända kan man aten orättvisa säga, att plurslitelen ofta Ir og utgöres deraf. Skulle soldaten ensam vars frikallad från denna allmänna lag? Skulle