Aftonbladet – 1 december 1856, sida 3

pigor, sådana som en viss katolsk prestmans, 1 hvars förstuga åtskilliga församlingsboer intält sig för att bigtas, men till hvilken pigan, eburu hennes husbonde helt och hållet sysslolös promenerade i sin kammare, kort och vresigt svarade: Gån I er väg! Vi bigta icke i dag. Här i Stockholm, har bildat sig en förening att förkyla barn, som med hänseende till det goda ändamålet blifvit omfattad med mycken välvilja och för närvarande räknar ett icke obetydligt antal ledamiöter. Sällskapets hufvudsakliga verksamhet består deri, att vid särdeles låg temperatur, helst i tämmeligen bister vinter, utklöda små barn så pass nakna som möjligt är utan att såra anständighetens fordringar, med bara armar, bara ben, bar hals — jag har ännu icke sett några små blottade fötter trafva i snön; denna rättvisa måste jag göra sällskapet — men hvad som fattas dessa späda i beklädnad är dem deremot rikligen ersatt i plymesger, i spetsar, i brokighet. Dessa utsirade små offer för en missförstådd föräldrastolthet föras, skälfvande och utkylda, i triumf genom gatorna, och beagna hvarje lögligt tillfälle att blåsa i hän stite och stampa med fötterna. De öfriga nuditeterna måste lemnas ät sitt öde, tills de hemma, framför en starkt upphettad kakelugn, återkomma från sin förstelning. Huruvida detta bör kallas att härda, lemnar jag derhän. Möjligen kunde det så vara, ifall barnen fritt finge öfverlemna sig åt sin ålders liflighet, finge springa, leka, slå snöboll; men en högtidlig promenad på Drottninggatans trottoirer i en mera än billigt luftig kostym framkallar icke den grad af inre värme som är nödvändig för att motverka inflytelsen af en nordisk vinterköld. Annorlunda har du, min bror, förfarit med dina barn; de äro uppfödda vid sin kälkbacke, vid sin långa, spegelglatta kana, men deras jackor räcka till bandlofven, deras byxor till början af hälen ; och deras becksömsstöflar utgöra en skriande! motsats till dessa lackerade Moccagins, som ! kunna vara rätt vackra att se på, men mindre lämpliga att gå på, då modden stiger. app åt balfva benet. I tidningarne har under de sista veckorna varit mycket tal om en bok, kallad: Jag: tjenar,. Jeg har fått låna den af en bland! krutgubbarne i ståndet, som icke trodde, att i