Aftonbladet – 27 november 1856, sida 2

hållanden, som hindra henne att sjelf eröfra den andliga och timliga frihet; som: hennes ande behöfver för sin utveckling. Hon har ingen mor, intet stöd, ingen ledning för dessa känslor, som bryta ut i vilda lågor; i stället för att de under andra förhållanden: kunnat brinna :lugnt.-och klart på den husliga härdens fridlysta altare! Jag. tror icke du har ett godt hjerta, Ernst Ludvig, då du hånar, i stället för att beklaga denna ädla, men ännu oklara onatur. Hertha längtar ej efter förströelser, flärd, nöjen, oms byte; hon begär ett lif af arbete, som låter henne känna att hon letver fullt, icke, för, sig sjelf, men för det. hela, sitt land, menskligheten — för Gud, ja för Gud, om ban är rättvisans och godhetens fader! Detta är icke besynnerligt — detta, är icke vurmgriers. Redan fornälderns tidehvarf fordrade och erkände hos qvinnan fosterlandskänslans plikt, och hade, ej Cornelia, under Roms mäktiga dagar, uppfattat dess höga ide, skulle ej nämnet af Gracchernas moder vördnadsbjudande framskymta ur seklernas natt. Om känslan för fosterlandet genom kristendomen fått en. högre, religiösare betydelse då den. kallar sig menniskokärlek, kan jag ej fatta, hvarföre en qvinnas hjerta ej skulle klappa för en mensklighet, för hvilken hennes make, barn, bröder, med ewt ord, de hon eger kärast på jorden äro kallade att leffa och verka. Detta är icke att förneka den olika verkningskrets Gud gifvit de varelser han kailat till lifvet, utan det är att lyda Hans bud! — Hvad Herthas önskan att lefva för Gud beträffar, så tillstår jag, att det är första gången jag hört någon af vårt kön förneka qvinnan denna rättighet, och buru lättsinnig en karl än må vara, är ban vanligen belåten med att hustrun, som man säger, har Gud för ögonen. Sedan nu den stackars Hertha ådregit sig ditt åtlöje för sina sextonåriga, svärmande utgjutelser, så gisslar du hennes ord: Giftermål Är mig en bisak, om det ejleder mig till en högre mensklig utveckliog. Såvida du står vid din sats, alt Gud gifvit känslans åt qvinnan i ersättning för alla de goda gåfvorna du tilldelat 055, så tyckes mig saken: vara mycket enkel. Hertha säger: Giftermål är mig en bisak,, emedan hon icke älskar. Redan det der om efter bisaken gifver ju vid handen, att hon vill bafva en hederlig reträtt öppen. Och dessutom, min käre bror, tänk dig en roman. hjeltinha, som skulle utropa: Ack, jag vill prompt gifta mig! — Fi donc! skull du, som är en fin, belefvad man, visst säga, och alla våra genmtila ung