Aftonbladet – 27 november 1856, sida 2

sas med goda skäl, eller att man anser högst js väser tliga förändringar deri vara nödvändiga, för : ! befordra en skyndsammare ärendenas han: ggning samt åt förvaltningen gifva den enki. het och det ordnade saramanhang, som erforcras för både allmänhetens och styrelsens egen belåtenhet. Vår afsigt kan icke vara att härom nu framställa några förslag. Vi torde likväl framdeles blifva i tillfälle att upptaga denna fråga och skola då icke undandraga oss att derom öppet yttra vår tanka, med ledning af den erfarenhet och de upplysningar, som i detta hänseende äro tillgängliga. Vi föreställa oss likväl, att sådant i främsta rummet hade varit regeringens åliggande, och vi beklaga fördenskull, att. hon med så förvånande likgiltighet öfverhalkat ämnet. Men äfven om man åsidosätter anspråken på en mera omfattande organisation, synea man likväl åtminstone hafva med skäl kunnat fordra en på mera sakinsigt grundad motivering. för bibehållandet af den nuvarande regleringen inom de befintliga embetsverken. Härvid mötas vi först af det undantag från den efter hvad det heter gemensamma regeln, som hr finansministern föreslår i afseende på föreningen af flere tjenster i sär skilta verk, i hvilket hänseende det blifvit öfverlemnadt nära nog till regeringens godtycke, huruvida en sådan förening må tillåtas eller icke; i och hvarmed hela det gamla trasslet qvarstår, och ett af de förnämsta skälen för löneförhöjningarne i de lägsta graderna bortfaller. För vår del skulle vi deremot föreställa oss, att, om regeringen gjort.sig något mera besvär att sjelf undersöka och icke allt för mycket litat på chefernas i de underordnade verken framställningar, regeringen skulle hafva kommit på den visst icke svårfintliga tanken, att göromål, som tillhöra de nuvarand: lägsta graderna inom de civila embetsverken. skulle kunna : öfverlemnas åt. personer, utan skyldighet att vid universitet hafva under gått embetsexamina och således utan de anspråk.-.på befordran. till. högre tjenster inor förvaltningen, hvilka: numera grundläggas bo: hvarje kammarskrifvare, kopist eller kanslist. som.en gång erhållit fullmakt att vara renskrifvare i K. M:ts kansli eller något kollegium. Derigenom vore hvarken möjligheter eller rättigheten uteslutna för en till. sådar underordnad befattning antagen person, att. derest han finnes ega utmärktare fallenheter. kunna, ehuru icke vid universitet examinerad. likasom underofficerare vid armen, bereda sig tillfälle att vinna rättvis befordran. Icke heller hindrade detta å andra sidan, att äfver de, som aflagt speeimina för de så att säga litterata platserna, kunde anses skyldige, att, likssom hrr officerare, passera graderna medelst någon tjenstgöring i de lägre befattningarna. Olögenheten vid bestridandst, af. de lägre befattningarne medelst vid universitet icke examineråde personer vore, så vidt vi kunnps inse, alldeles ingen; fördelarne deremot många, bland dem att någon förening af två tjenster i de lägre graderna då naturligtvis icke skulle komma i fråga. Största fördelen skulle dock blifva den, att derefter sannolikt på embetsmannabanan ganska få skulle kasta sig in, som ioke hyste den allvarliga afsigten att med nit deråt egna hela sin tid och sir verksamhet; enär redan den första befordran då både gåfve en någorlunda anständig bergning och medförde säkrare förhoppning om vidare fortkomst. En annan fördel, som icke beller vore att försmå, vore den, att det egentliga, blott och bart mekaniska skrifvarearbetet säkerligen skulle bli bättre skött, då det utfördes af personer, som egnat sig deråt såsom yrke, och man skulle t. x. icke mera behöfva se expeditioner utfärdade från konungens kansli; somstill sin yttre förm hafva utseende af att vara skrifna af skolgossar, såsom tw någon gång är fallet: I afseende på regleringen i öfrigt af tjenstöringen inom :statsdepartementen af kongl. ansliet har hr finansministern framkastat några tankar, häntydande på ett slags tillstymmelse: till förändrad organisation, som synes åsyfta en bättre arietsordning än den nuvarande, genom inrättande af så kallade byråer eller afdelningar inom hvarje derpartement; så half och ofärdig, att den endast kan medföra en tvifvelaktig eller högst obetydlig förbättring. Meningen dermed synes vara att förvandla dem, som uppsätta expeditionerne, eller de s. k. expeditionssekreterarne, till chefer för vissa afdelningar, hvilka skulle ega att enligt bestämda grunder handlägga till dem anvisade ärenden, förslag till organisationer, författningar m. m. Denna anordning, som länge varit yrkad, hade äfven under nuvarande förhållanden. och utan, någon ny stat längesedan både kunnat och -borts vidtagas. Men när den en gång inträder, hvilket bör kunna ske när som helst, inse, vi..alldeles icke nödvändigheteniatt derjemte bibehålla de nuvarande så kallade expeditionscheferne, enär afdelningscheferne ju då ganska väl kunde och borde fungera såsom expeditionschefer, hvar och en för sin afdelning. I annat fall och om hvarje ärende först skall beredas af afdelningschefen, . sedermera granskas .af expeditionschefen och slutligen af departementschefen, frukta vi, att behandlingen blir meral, fördröjd... och invecklad än den för närva-, rande. är. Olägenheten saf-sden nu varande I organisationen skulle sålunda dqvatstå; hvar-ri igenom hela ansvarigheten af arbetet lägges ! på expeditionschefen, som blefve likasom hiti f 1 V mm AA RR d BO RE fö. 0 Nn OD ov fe AR gg nd RA IR rn rd Yökt ög SCA ER RR fä rn ENS SN RA Re: i rr Ankilt ft I fn IN Möt VA TR DA nl LE AR, ir EE RA a Rå best kg Aa lut — bean — HER LAR KRA Art fre TR EA ÖNA ert FYR Jin kk JR RR TAN bä ETTA ALE I oe br bn I ARR tills! något litet i allt, men intet i det helan. När dessa expeditionschefsbefattningar år 1840. inrättades, skedde. sådant under. föruthållanden, som hindra henne att sjelf eröfra den k andliga och timliga frihet, som: hennes ande behöf-n ver för sin, utveckling. Hon har ingen mor, intetyv stöd, ingen ledning för dessa känslor, som bryta utlr PRO a De ran ÖR bt et