Aftonbladet – 27 november 1856, sida 2

lyckliga förhållanden, som under senare tider framkallat en lifligare verksamhet och ett stigande allmänt välstånd; men i sammanhang dermed genom lefnadsbehofvens alltjemt I. stegrade pris åstadkommit en allt mer och mer I: tilltagande minskning i det relativa värdet af: tjenstemännens löner. Den senare perioden innefattar en oneklig sanning, ehuru vi icke kunna inse något nödvändigt ssammanhang emellan ett stigande allmänt välstånd och -lefnadsbehofvens allt l jemt stegrade pris. Ganska sant anmärker vidare hr finansministern, huruledes en mängd . industriella, yrken erbjuda de bildade män, : gom deråt egna sin verksamhet och. sina kun: skaper, en rikligare utkomst, än embetsmannabanan, som derigenom blifver för mången afskräckande, i anseende till de ringa utsigterne till en någorlunda bekymmersfri bergning för den ogifte och än mindre för den gifte embetsmannen, hvarföre det ganska rät: tillägges, att vid sådant förhållande det icke bör väcka förundran att allt färre inträda på en väg, som erbjuder så ringa förmåner för stunden och så föga utsigter för framtiden — ett förhållande, hvars i flera bänseenden betänkliga följder hr finansministern också med väl valda färger tecknar; r Men om allt detta medgifves såsom ett giltigt skäl att förhöja embetsoch tjenstemännens löner, så lärer det dock icke göra tillfyllest för att derpå grunda en ordentlig reglering, : föreslagen och. förmodligen ämnad att gälla för en längre framtid. ! Denna tanke tyckes också till en början hafva föresväfvat hr finansministern, emedar han, omedelbart efter den nyssnämda allmän na teckningen, yttrar att vid den löneförhöjning, som oundgängligen erfordras, ;noggran! afseende naturligtvis bör fästas, dels å de särskilta statsfunktionernas behof af embetsJ: och tjenstemän, dels å dessas behof af anständig bergning. Intetdera behofvetr, tilläg-; ger hr finansministern, får öfverskridas, men I också intetdera får åsidosättas. Detta är således hvad som i främsta rum-. met har bort undersökas och utredas. Huru har då hr finansministern gått tillE väga vid en sådan undersökning? Beträffande det nödiga antalet embetsoch tjenstemän, yttrar han, att en ny embetsverkens organisation varit ifrågastäld med nedsättning af de anstälde personernas mängd — ja, han medgifver till och. med, att en dylik nedsättning vid en flyktig blick på verken: nuvarande sammansättning visserligen kan synas önskvärd, men tillägger, att vid närmare skärskådande af det sätt, hvarpå stats organismen i det hela och hvarje dess gren). småningom och historiskt utvecklat sig, blifver det klart, att de tid efter annan tillkommn: förvaltningar, embeten och befattningar, med få! undantag, icke äro främmande; och öfver: I Kg utväxter, hvilkas borttagande kunde för det hela anses gagneligt eller ens oskadligt, utan fast hellre utgöra förgreningar at statens gemensamma ; lif och ssåsom: sådana, ehuru ej alla af samma vigt och-betydenbet: äro nödvändiga för samhällets friskhet och förkofran. Detta skall väl således vara en icke flyktig, utan måhända djupsinnig blick på vår statsorganism i det hela och hvarje dess gren särskilt? Åtminstone finnes ofvanstående något dunkla mening egentligen vara det enda, anförda skölet, hvarföre hela statsrådet, nefter noggran! öfvervägande af frågan, icke funnit skäligt att inlåta sig i undersökning om lämpligheten af eller sättet för en förändrad organisation af statsmekanismen i dess helhet. Vi befara likväl, att rikets ständer icke på lj dessa knapphändiga skäl finna det like l klart som hr finansministern och hans kol leger, att en förändrad organisation af em-Å betsverken är helt och hållet öfverflödig, än I mindre skadlig. Efter vår tanka hade det erfordrats en vida mer öfvertygande utredning, för att tillbaka-1 visa de från många håll sedan fyratio år i detta. ämne. yttrade meningar och äfven inom j: representationen framstälda förslag, hvilka : till och med vunnit det afseende, att vid 1846 års riksdag, i sammanhang med beslutet orm: 1 den nuvarande departementalstyrelsen; Rikets Ständer beslutat och Kongl. Maj:t sanktionerat en sådan förändring 1 rikets grundlagar, att, utan hinder af de förut gällande bestämmelserna i detta hänseende, en redan på den tiden . såsom både nödig.och nyttig ansedd genomgripande förändring i den civila administrationen skulle kunna ega rum. . Vi taga för afgjordt, att hvarken-den: nu varande finansministern eller konseljen kunna vara obekanta med de betänkanden och förslag till styrelseverkens förändrade organisation, som af särskilta utskottet vid 1818 års riksdag, af de sedermera utaf Kongl. Maj:t förordnade komiterade, och slutligen af särskilta utskottet vid 1823 års riksdag afgifvits i detta makt äliggande ämne, samt att konseljen sålunda icke förbisett de forskningar, den möda och omsorg, som af högt aktade män blifvit nedlagde på ett sådant arbete, — för att ej tala om dena reform i detta hänseende som utlofvades i trontalet 1844. Det anspråk -borde då icke heller hafva varit : förmätet, att denna fråga, vid ett tillfälle som) detta, verkligen blifvit tagen i något närmaäre skärskådande, än att den, såsom det nu. visat sig, afspisats med några tomma fraser. Sannerligen, detta sätt att gå till väga synes oss vara alltför summariskt, föratt kunna tillfredsställa någon mening, vare sig att man anser den nuvarande organisationen förträtllig, men likväl finner det nödigt att sådant bevtRE och medvurst äro dyra saker i våra dagar, utgifterna ! många och frun mäste framförallt hafva en ny pari: sisk modellhatt, sin loge på första raden och bevista alla. konserter. — Jag minnes nog huru -jag il: fjol, långt ifrån att tillåta mig några sådana här : anmärkningar, tåligt väntade att, i den atora säll ! skapslifvets falanster, som så godt som utträngt det: svenska hemmets lugna enslighet, eller dess valda 4 umgängeskrets, få-.se dina älskliga, husligar och; ; vå AM ATI MIK VR AYtvnRAr: å9 Alfändea tv SK.