Aftonbladet – 27 november 1856, sida 2

lekens plikt, utan att derföre förlora ett hårsmån af sitt qvinnovärde. Det kan synas bra djörft af, mig, en, oestetisk landtjunkare, att gifva mig ut att disputera med dig, en verserad karl och (tidningsskrifvare; men jag förstår inte hvad du menar mad att sHertiha ej, blott tillhör moderlandet, utan vill vara ett verk af betydelse för hele den civiliserade verlden?, Du, kära Ernst, som från din byrå, blickar, in i staternas, hemligheter och väger nationernas ödeb, inte misstager du dig på bokens adress! Den öfriga civiliserade verlden har ju för så länge sedan utkämpat frågan om qvinnans rätt att vara en myndig (missförstå. ej ordet) och sjelftånkande menniska, att våra lagar, i fen vägen, i utlandet komma att sparare tillräknas romanen än verkligheten. Det är således för våra svenska förhållanden, som du anser Herthas karakter så föga passande, ty det är väl koapt på allvar du nekar den sitt värde såsom en ädel menniskonatur P Du har fullkomligt rätt uti, att qvinnans kall inom hemmet är, att stysts uppfylla sina plikter, det vill säga, att hvarken göra för mycket väsen af dem eller af sig sjelf. Också minnes jag väl i fjol, vid mitt besök i Stockholm, med hyilken vördnadsfull längtan jag motsåg det ögonblick, då jag skulle införas i din umgängeskrets och skåda dessa ädla dvinnor, dessa i skära blygsamhetsslöjor insvepta hemmets prestinnor, som jag väntade att finna. Du vet emellertid, att det var ingen. lätt sak,att få inträde i deras fridlysta hemn,. På förmiddagen hette det: Frun är ute och promenerar, — Hennes nåd är på visiter — Frilerrinnan är på musikalisk matinge. — På eftermiddagen hette det på samma sätt, den ena är på konserten, den andra klär sig till balen,: den tredje for just nu på mottagning till grefvinnan N— 0. 8, v., och endast några små; nyfikna barn, i sin utstyrsel liknande unga strutsar, tittade ut ur de toma salongerna, der de vandra öf. vergifna, medan domestikersa taga emot sina visi ter, eller, kanske i hennes nåds egen kåsös, studera romanen Qvinnan i sin fullkomlighet. Herrn i huset var naturligtvis antiogen borta med frun eller på Stora sällskapet, eller hos — —; det är vida trefligare än hemma; och. skulle han händelsevis komma hem och vilja dricka sitt t6, är det ganska osäkert, om han finner fruns skafferi så väl försedt; som mannen, hvilken lefver under den Bremerska emancipationsperioden, fann sin hustrus, ty skinka