Aftonbladet – 24 november 1856, sida 2

lönevilkoren är således visserligen i allmänhet gifven äfven åt de lärare, som icke benämnas lektorer, ehuru -såsom man finner på intet sätt jemförlig med den, som blifvit föreslagen för de senare. Att särskilt betydliga förhöjningar blifvit föreslagna i rektorernes löner eller arfvoden, synes af den i lördagsbladet införda tabellen. — En insändare i Svenska Tidningen är mycket förgrymmad deröfver, att Aftonbladet å nyo vid behandlingen af frågan om löneförbättring för de civila embetsoch tjenstemännen yrkat kollegiernas ställande i närmare samband med statsdepartementen. Såsom stöd för sin förtrytelse öfver detta yrkande anför insändaren i en not äfven ett yttrande af br Nordström om huruledes det från äldsta tider varit en grundsats i den svenska författningen, att dom bör vara resultatet af fleres mening oM lagens tillämpning på ett förevarande fall. Insändaren förtiger likväl visligen, att på samma sida uti hr Nordströms Svenska sambällsförfattningens historia, der detta yttrande förekommer, författaren dock äfven uttryckligen erinrat, huru regeringskollegierne till sin ide just voro utgreningar af konungens rådkammare. Och när så är, såsom hvar och en lätteligen kan se af 1634 års regeringsform, hvarföre skulle det då vara så fördömligt eller vömkeligt att yrka återupptagandet af denna ursprungliga id, utgången från Sverges störste konung? — Vi anteckna för öfrigt med nöje, att Svenska Tidningen likväl icke för egen del instämmer med sin insändare i åsigten om kollegiernas nuvarande förträfflighet, såsom man finner af det yttrande, hvarmed hon beledsagar införandet af hans artikel, och hvari icke allenast erkännes, att både krigskollegium och förvaltningen af sjöärendena skulle ganska förmånligt kunna ställas såsom byråer under sina departement i stället för att såsom nu stå af departementeschefen oberoende, hvilket är alldeles orimligt, utan äfven hvad de andra kollegierna beträffar, att den nuvarande kollegiala formen torde kunna sammaristå med ett närmare s:mband med sina departement, än nu. är händelsen, då kollegiernas oberoende stundom urartar till sjelfrådigheten att företaga ärenden, när de tycka, ligga.på dem så länge de finna för godt, samt bilda en skråmässighet, som icke för allmänna ärenden är gagnelig.