0 PR MSS RAS RN AT AASE SATA SS SARS yttre sida. Dessutom blef telegraferingen för mer än ett dygn afbruten derigenom att åskstrålen afslog tråden i närheten af Kristinehamn. Fenomenet var ovenligt deona årstid. Söndagsqvälten och natten till mårdegen var luften klar och kölden omkring 9 grader. Tidigt om måndagsmorgonen började en stark sunnanstorm och temperaturen höjde sig till 3 grader blidt. Omkring kl. 10 f. m. borjade det att hällregna, men vid 11-tiden, efter några häftiga stötar, kastade vinden sig på nordlig, och tvenne väldiga åskslag läto höra sig en stund efter hvarandra, åtföljde af starka blixtrar och en skarp bagelby. En stund derefter blef luften klar och termometern sjönk återigen under fryspunkten; och alltsedan har luften varit klar, kölden stark och vinden nordlig. Från Näs härad skrifves: Den 14 Nov. så starkt snöfall med nordostlig storm, att snöplogarne den 15 måste ut och bana vägarne. Den 17 regn från sydvest, hvarefter vinden hastigt kastsde om kl. 12 från nordan. hvarpå föl de duktiga åskkvallar med blixt och orkanlikt yr af kornsnö, blandad med regn. så tät, att skogen ej kunde synas på 200 alnars afstånd. Kl. 1 på dagen klarnade himlen åter. Från Åmål den 21 Nov. Sistlidne måndags förmiddag hade vi strängt 1töväder och på middagen en stark orkan åtföljd af hagel. Samtidigt härmed nedslog åskan uti en ladugård vid hemmanet Råda inom Gillberga socken, beläget 4 mil härifrån, och dödade ögonblickligen en större tjur; men bygnaden antändes icke och en iga, som för tillfället befann sig der, skadades ej. —å ett annat ställe inom samma socken nedslog åskan i ett berg der stora stenblock krossades oeh kringspriddes. Från Lidköping den 19: Det starka yrvädret, som äfven förliden lördag fortfor hela dagen, hindrade all trafik för dagen. Söndagen hade vi stark köld, måndagen började med regn, hvarvid åskan lät höra sig 2 eller 3 gånger; och blef det under tiden så mörkt som i den starkas:e skymning, sedan föll snö, men vid middagstiden blef solsken och frost, som ännu fortfar. Årets markegångssättningar Från Vesternorrlands län: Arsmarkegångspris: En tunna råg 14 rdr, en tunba korn 12: 32; en tunna ärter 13: 16.; en tunna hafra 7: 16; en tunna bättre lax 53: 16; en tunna ströming 10: 36; en tolft plankor 8: 4. Medelmarkegångspris för de tio åren 1847 — 1856: en tunna råg 10 rdr 20 sk. 10 rst.; en tunna korn 8 rdr 5 sk. 2 rst.; en d:o ärter 9 rdr 32 sk. 10 rst.; en tuona hafra 4 rdr 39 sk. 7 rst.; en tunra ströming 11 rdr 47 sk. 10 rst., allt banko. — Den diskussion, som i lördags egde rum hos ridderskapet och adeln vid remissen till statsutskottet af frih. ÅA. Cederströms motion om en förändrad uppställning af första hufvudtiteln (ansiagen för hofhållningen), företedde flera momenter af intresse. Bland andra uppträdde finansministern hr Gripenstedt med ett längre; såsom vanligt, i formelt hänseende elegant och lyckadt föredrag, i hvilket han bekämpade motionen. Om denna, hvilket talaren cj ville förmoda, afsåge att motsätta sig de nu äskade förböjningarne, så vore sådant föga välbetänkt, då nämde anslagstitel på länge icke varit underkastad någon föränring, och de ifrågavarande förhöjningarne berodde på förändrade omständigheter och -personliga förhållanden, som icke kunde lemnas utan afseende. Afsåge motionen deremot endast en förändring i formen, så vore denna icke heller nyttig. Om särskilta anslag till medlemmar af kungliga huset skulle inbegripas under anslaget till konungens hofhållning, så vore det svårt och förenadt med stora obehag, att i sisthämde anslag efter förefallande omständigheter äska nedsättning, hvaremot, såsom hufvudtiteln nu är uppstäld, ingenting hindrar att indraga ett för särskilt behof beviljadt anslag, så snart detta behof försvinner. Den. principen, att medlemmarne af det kongliga huset skulle för sin existens vara beroende af H. M. konungen, kunde visserligen låta höra sig, så länge konungahuset utgjorde en enda familj, hvars naturliga chef konungen vore; men annorlunda skulle förhållandet lätt kunna bli, om konungen hade bröder, farbröder o. 8. v., hvilka till honom skulle komma i ett fullständigt ekoncmiskt beroexde. Hvad anginge fördelningen på särskilta namngifna titlar af åtskilliga materiella behof för hofhållningen, såsom lyshållning m. m., så hade sådant skett på rikets ständers egen begäran, emedan de derigenom ansågo sig erhålla någon kontroll i afseende på dessa utgifter. I denna åsigt instämde hrr af Funck och B. FT. Cederschiöld, som i synnerbet fästade sig dervid, att det vore otillbörbörligt att ställa arffurstarne under ett ständigt förmynderskap och afhända dem en rättighet till ekonomiskt oberoende, som eljest är hvarje svensk medborgare tillerkänd; så länge de grundlagsbestämmelser qvarstå, som förbjuda arffurstarne att innehafva civila embeten och ålägga dem vissa förpliktelser, böra äfven medel anslås till derat underhåll. — Å andra sidan uppträdde motionären samt frih. S. Stedingk, frih. F. W. Stael von Holstein och hr Stjernsvärd, förklarande att de vid motionens förordande icke afsögo att tala hvarkena för e!ler emot förböjningarne, utan endast ville uppställa en princip. De många särskilta titlarne borde försvinna, emedan det icke pasgade stängerna att reglementera så i smått. Arffurstarnes fullkomliga oberoende skulle nigon gång vålla bristande aktning och hörsamhet mot konungen, under hvars myndighet såsom familjechef de enligt grundlagen allesammans böra stå; exempel bärpå hade man från fordna tider, då genom arffurstarnes alltför stora sjelfständighet vådor uppstodo för landets välfärd. Då arffurstarne ha så många företrädesrättigheter kunde de väl urderkasta sig någon olägenhet, om en sådan skulle anses ligga i ett personligt beroende :t konungen. När den konstitutionella stater ger något anslag, så är det antingen såsorö ersättning för ett af staten fordradt arbete eller såsom belöning för gjorda tjenster; intetdera fallet eger rum i afseende på arffurstarne och särskilta anslag åt dem vore derfö:e stridande mot den konstitutionella principen. I Norge. vore den föreslagna grundsat en rcdan gällande, och det vore föga lämpligt att, innan stortinget fått behandla frågan om ett rak ilt aneglao åt nNnrins Oscar. svenom att ni