sig ej kunna med denna propösitton taga befattning. Hr Tersmedens motion öm Mag för: sockemmämder bordlades. Motioner väcktes: af hr Ödmansson, om försäljning af kronotomter i Landskrona; af hr Wetterberg, om ny strafflag för skogsåverkan; äfvensom om antagande af skogslagstiftningskomitåns förslag; af hr Henschen, om åtskilliga ändringar i civil-, kriminal-, process-, kyrkooch krigslagarne, i öfverensstämmelse med lagkomitens och lagberedningens förslag; om vidtagande af åtgärder till erhållande af ny allmän civillag; af hr Renström, om ökande af bankens lånefond för vågförda effekter; om en vexelkontrollörs i Göteborg uppförande på indragningsstat; af hr Almgren, om förändring i stadgandet om uppoch afskrifningsräkning i rikets ständers bank om anslag till-handelsskolor i 3 af rikets förnämsta handelsstäder; af hr Stenqvist, om anslag till sänkning af sjön sjöarne Rolsnaren och Wiren i Wingåker; at hr Berg, om anslag till hamnbygnad i Strömstad; af hr Nygren, om lika bevillning af löntagare och näringsidkare; af hr Thomee, om anslag till förbättrade kommunikationsaustalter från Jemtland till riksgränsen; af hr Kistner, om anslag till ännu en telegraftråd mellan Stockholm och Göteborg; af hr Bodell, om uppskof till bättre tider med beviljande af anslag till jernbanor; om revision af kyrkolagarne, såsom upphäfvande af konventikelplakatet och sakramentallagen m. m.; af hr Rönbiad, om ersättnings erhållande af allmänna medel i flera fall än fattigvårdsstadgan af år 1853 bjuder. — Hr Nygren erhöll på begäran 3 veckors tjenstledighet. Hendeståndet Förmiddagens plenum har hufvudsakligen varit upptaget af läsning och remittering af väckta motioner. Blott fåaf dem hafva föranledt någon diskussion. Bland de mera framstående motionerna märktes en af Anders Eriksson från Elfsborgs län i fråga om första hufvudtiteln, att personliga anslag på denna hufvndtitel må beviljas blott till H.: M. konungen, H. M-. enkedrottningen och H. K. H. kronpriasen, samt att de särskilta ekonomiska anslagen skulle sammanfattas uti anslaget till de kongl.slottens vård och underhåll. Derjemte föreslog han att denna hufvudtitels utgiftssumma skulle bestämmas lika med hvad den efter 1855 års stat utgjorde. Många instämde i denna motion. Med anledning af en af Nils Olsson från Skåne väckt motion om tjenstehjonsflyttningens bestämman de till den 25 Mars yttrade sig flere talare, alla i opposition till motionen; hvilket föranledde Nils Olsson, att efterkomma Erik Erssons uppmaning ati itertaga förslaget. Carl Dahlgren från Elfsborgs län föreslog att jordbruket måtte befrias från skyldigheten att underhålls de allmänna: landsvägarhe, och att, i fall vägunder hället icke kunde öfvertagas, de vägfarande måtte här såsom i andra länder genom vägafgifter bekosis väghållningen. Östman förordade denna motion -på det varmaste, och uppgaf att blott 3 länder i Europ hafva väghållningen lagd på jordbruket, nemliger yssland, Sverge och Spanien, så att en svensk resaude i England får lemna sin afgift till vägen, under det en engelsman, resande i Sverge, får begagna vägen för intet. Nils Larsson anmärkte att om man icke kan ordnå vägunderhåll t på annat sätt än genom upptagande af vägpenningar, så vore det bättre som det nu är, ty ett sådant sätt skall erfordra en ofantlig bomvaktarekår, som skulle till största delen ippsluka vägpenningarne. Matts Persson upplyste att rissa auktoriteter blifvit hörda i frågan om reform i 7Agunderhällsskyldigheten, och att ett utlåtande föreslår, det jordegarne väl skola fortfara attunderhålla vägarne, men att de skulle få ersättning af staten, ills en sådan reglering kan utföras att vägunderhålle: sfvertages af staten. Östman menade att bommar och vomvaktare icke skulle behöfvas, utan att all nödig sontroll i och för vägpenningarnes erläggande kunde ke vid gästgifvaregårdarne, hvilket Nils Larsson likväl visade vara omöjligt.