Aftonbladet – 15 november 1856, sida 3

tionären föreslog ock att gäldenären borde äfven förräh dom fallit i konkurs vistas utom sitt hus för att skaffa sig bergning, bvaremot rmassans skyldighet att underhålia honom borde uppböra tre måna der efter konkursen. Friherre C. 4. Raab väckte motioner 1)om orgafisatioa af skjätsen; 2) om pastors skyldighet att underhålla: sitt: bostålle och 3) om kapellförsämlings befrielse från skyldighet att deltaga i bygnad af. moderförsamliogs kyrka. Plenum fortsäties i afton. Presteståndet. De i föregående plenum aflemnvade kongl. propositisnerna blefvo i dag remitterade till vederbörande utskott, bva vid biskop Thomänder vid den, som af ser bestämmande af viss tid hvarutöfver, vid de uya jordeböckernas granskning; undersökning och jemfö relse med äldre jordeböcker icke må ega rum; anböll få fästa statfätskottets uppmärksamhet på att ej vid aränskåingen af de nyx jo-deböckerna 0 got af kyrkans och fromma stiftelsers, af ålder bevarade rät: må gå förloradt. Häruti instämde biskop Björck och prosten Ljungdahl. k Bankoutskottets. memorial n:o 4, angående upphäfvande tills. vidare af 4 procents ränta vid vexediskontering. Doktor Sandberg upplyste, hvad memorialet innehåller, att vexlar skola företrädesvis belånas mot en ränta af 4 procent. Om detta förhållande finge fortfara, skulle snart genom verkligz sexlar och accomodationspspper den försträckning a! handelsfonden, som i föregående plenum beviljades ej förslå långt. För papfersmyntet, som från banken utgåfves, skulle köpmännen uttaza silfver och ena i utlandet erhållen ränta till 8 å 9 procent i dessa försträckta medel komma nämde silfver-pekujanter till godo.. Biskop Bergman, doktor Björkman samt prosten Söderberg instämde... Memorialet bi fölls. Doktor Gumelii motion -om utbetalande från: riksgäldskontoret af riksdagskostnaderna och arfvoden åt talmännen, remitterades till statsutskottet. Prosten Melanders motion om utfärdande af en kongl. förordning, hvarigenom: komministrarne tillförsäkras de smärre naturaprestationer, som det af ålder varit vanligt att fill dem utgifva, remitterades, på tillstyrkan af prosten Almqvist och komminister Beckman, till ståndets enskilta utskott, för att ej genom remiss till allmänt: utskott sönderrifvas; och för att ej derigenom verkan af 1848 års underdåniga skrifvelse skulle: förfelas: : O;7 Derefter förekom kyrkoherden Otterströms motion angående lönereglering inom presterskapet, med afseende på pastorernes: förhållande till sina embetsbröder, komministrarne och kapellpredikanterne.: — Komminister: Beckmars förklarade sig, huru tacksam han än vore för den ädla afsigten i motionen; tveksam huruvida det vore rätt att kasta in detta tvisteämne i ett allmänt utskott: Talaren önskade ej att man måtte adoptera den satsen, att taga från den som något har, för att gifva åt den som mindre eger. Till ståndets enskilda: utskott ånsåg talaren att motionen måtte remitteras. : Prosten Tegner tyckte att motionären vore allt för sträng mot pastorerne och derigenom äfven mot si sjelf, och trodde, att det goda ändamål, motionärer afsett, säkrast går. förloradt genom det sätt, hvarp: frågan i motionen blifvit behandlad. För sin del kart talaren ej dela åsigten att komministrarne äro pastoj rernas adjunkter eller gå deras. .ärenden. De: inne håfva en sjelfständig verksamhetskrets. Uppgifter att pastorernes löneförmådet förstorats genom: kon ventioner, under det komministrarnes förminskats) kunde ej talaren finna riktig. Hvad pastorernes lö ner beträffade, hade de tvärtom genom koniventione minskats, och att konventioner för komministrarn skulle motarbetats, vore ej öfverensstämmande medi sanaa förhållandet. Kyrkoherden Emanuelsson ansåg, att det för kyrkoherdarne vore både en rätt och cn plikt att delal med sig åt komministrarne, hvarjemte de härutinnan kunde ge ett vackert föredöme åt församlingarne. Kyrkoherden Oiterström ville hafva sin motion betraktad som en körlekens motion,. Hade den bloti rört komministrarne, skulle tal. ej hafva väckt densamma; men den vidrör missförhållandet mellan pastor och komminister: ett wissförhållaude, som har sin g-und i egennyttiga anspråk hos fordna tiders pastorer. — Anginge frågan blott komministrarne, skulle han heldre hafva sagt till dem: Tigen och liden. Gån så långt tillbaka j viljen, ända till apostlarnes tid, och j skolen finha att försakelse städse varit eder lott. Söken dagakarlens arbete för a:t få edra timliga behof uppfyldas. Men då uti. detta missförhållande ej kan ligga någon vinst för pästorerna, har han väckt sin motion, för att ej de nödlidsnde:skolabehöfva vänta på ovissa underdåniga skrifvelsers ännw ovissare resultater. Kyrkoherden Schönbeck trodde att svenska presterskapets aflöning räckte till för alla, om fördelningen skedde råtivisare. Han ville att frågan skulle remitteras till :ekonomiutskottet. Remiss till-ekonomiutskottet blef af ståndet vägrad, och skulle motionen öfverlemnas till ståndets enskilta utskott. Vid remiss af prosten Schönbecks motion, att konsistoriinotarie borde hafva tagit juridisk examen, ansåg doktor Norström detta stadgande vara alldeles obehöfligt och hänvisade till ett yttrande af biskop Wallqvist, som skulle bestyrka påståendet. Domprosten Knös och prosten Melander voro af samma åsigt, hvaremot motionären erinrade derom, att ett domkapitel blifvit ådömdt böter för olagligt domslut, hvilket domslut troligtvis aldrig blifvit afgifvet om i domkapitlet funnits en jurist. Talaren omnämde sådana fall der förseelse egt rum hos domkapitlen i saknad af juridisk insigt,-och-då allmänheten ej mera vill :se i domkapitlen en, paternel utan en judiciel myndighet, hvars utsläg den icke blott granskar, utan äfven tager sig friheten att öfverklaga, vore det väl, om i en sådan domstol funnes någon lagkunnig man. Prosten Landgren eriorade, att ofta. häradsrätters och andra domstolars utslag blifva öfverklagade, ehuru hos dem -ej borde saknas juridisk: insigt.Bäst vore det dock, att juridiken ville sopa rent för: sin egen dörr, innan den gjorde anspråk -på att träda inom kyrkans område. -Doktor Norström erinrade derom, att consistorium minus i Upsala blifvit aktioneradt, derföre, att det oriktigt förvandlat böter, ehuru i denna domstol satt en juris professor. Borgareståndet. Bankoutskottets betänkande N:o 32, som föreslår en tillfällig förstärkning af lånefonden för handell och näringar m,; m: af 1,300,000 rdr, föranledde en diskussion, : under hvilken hrr Wallenberg, Palander, Hörnstein och Danielsson yrkade bifall till betänkandet: Mot detsamma talade lr Schwan, som i sit: yttrande anhöll att få gå utom sjelfva hufvudfrågan och framkomma med anmärkningar, som, om ock pål afstånd,. dermed stode i något sammanhang. Han anmärkte olämpligheten af bankostyrelsens organisation med;fullmäktige från hvarje stånd, och nödvän-! digheten saf.att dessa platser ej, såsom fallet nusär, utgöra pensioner åt några riksdagsmän; utan att de böra beklädas: af praktiskt erfarne män. -Tålaren fästade äfven uppmärksamheten derpå, att den Hhotande. silfverutvandringen, för hvars orsaker redogjordes, -medhvarje dag gjorde nödvändigare att! gifva guldet legalt myntvärde. Han förordade upptagande af stätslån i och för jernvägarne i guld hos RE ; RT RS RE förut af doktorerne Svalin, Keyser m.fl. blifvit iakttagne och i sällskapet omtalade, Olycksfall af denna art kunna sålunda icke kallas sällsynta, och det blir så mycket mera en plikt-att söka göra hvad; möjligt är tillsdegr ot so K