Aftonbladet – 15 november 1856, sida 3

förut af doktorerne: Svalin, Keyser m.fl. blifvit iakttagne och i sällskapet omtalade. Olycksfall af denna art kunna sålunda icke kallar sällsynta, och det blir så mycket mera en plikt-att söka göra hvad: möjligt är till.-deras förekommande. I sg Erfärenheten bar visat, att uti deflesta fall der döden följt af ett i matstrupen fastnadt ben; har detta just varit en sådan benskärfva, som lösslagits vid benets sönderhuggning och insprängts I det omgifvan !e köttet. Häruti ligger den: bästa och enklaste anvisningen att förekomma dylika olyckor: Hugg sej sönder benen utan såga dem! Då undvikes säkrast alla farliga skärfvor och flisor, Det sistvämda sättet, eller att med såg stycka de hårdare benen, är det i England, Frånkrike och Tyskland samt de flesta andra gGiviligerade länder allmänt brukliga. Man har der af olyckan tagit lärdom till dexs förekommande. Äfven i en och annan ef våra köttförsäljningsbodar har metoden blitvit på seriare tiden begagnad, råen den har på längt här icke ännu tått den sllmäntis användning, som den bör och förtjenar — minst uti de enskilta husen i städerna och på landsbygden. Här är vid dylika tillfällen yxan änöuv allt jamt måximus communis divikor. Köksyxan är änvu det enda starkare sönderdelvingsinstrument, som brukas i hushällen, Det är fid att den får en bandsig — MM okökssågn till bje!p, och denbva kan dessutom vid fler: faldiga andra tillfällen vara användbar och nyttig. ; Man har anmärkt, att benens söndersågnin skule gå långsammare och vara mera tidsödande, än att hugga sönder dem. . Det är möjligt, till och med troligt, att så är; men denna skilnad i tid kanej blifva särdeles betydlig och måste i alla hänseenden som motskäl förfalla vid tanken på den säkerhet och i He