Aftonbladet – 12 november 1856, sida 2

—— ————— RER AAA formerna för detta förhållande kommit at ega rum, och ännu, ehvru med svårighet, hä inom fäderneslandet bibehåller sig. Se t. ex utlandet! När jag var i Paris vid verldsex. positionen, blef jag inviterad på en bal det entrn betaldes med en louisdor. Der f en baronessa, märk en baronessa m d vidt utgrenade liaisoner,. som villigt sätte bg knäet på hvem som önskade. d ma hon öfverste, den siste på slagfältet er Sr en 100 som äfven af en okänd tckamt t og inbjudningen på en konj a nonlio in P njäk — jag har min, glömt nämna, att valdlicbissemet: godtgjordes apart, till ovanligt höga priser. Se! det kallar jag jemlikhet, en otvungen, förtrolig sällskapston, som dock aldrig urartar till sjelfsvåld, der börden är representerad utan stelhet och rangen utan anspråk. (Försök något dylikt med våra svenska friberrinnor och öfverstar, och du skail få se hvad som blir följden). Och jag med en sådan erfarenhet från civilisationens medelpunkt, skulle kanske känna mig stolt öfver att ett Adams barn, som jag sjelf, fastän han har en trekantig hatt och ja rund, begär få kalla mig du. Nej! gångor nej! jag skattar min egen subj htivt 8å Slltför bögt, att med fåfäng tillfred är lelse göra den till objekt för en NE hvilken, om också icke nedsätt dd för en man för sig kan Innebär re sldrig ligt uppbyggligt. Men nä dett FK ER blifvit —Wsam. Ined 6 är den sjelfständige Oppelår hon tosd sina jemlikhetsprinciper, ed all en ifrig forskares skyndet statskalendern för året efter Kristi börd 56, och sätter ett kors för den nye broerns namn och titel, hvilken ban flera gånger genomläser. Att detta kors dock ingalunda är någon sorgens sinnebild, kan man lätt finna af det belåtenbetens minspel, hvarmed den oberoende, efter fullgjordt korstec