Aftonbladet – 12 november 1856, sida 2

talogen för höstterminen 1856, utgöres akademiens lärarepersonal af följande antal: ordinarie professorer 23, e. o. professor 1, ordivarie adjunkter 13, e. 0. adjunkt 1, docenter 17, exercitiemästare 4, summa 59. De särskilta nationerna utgöras denna termin af följande antsl närvarande medlemmar, hvari dock inspectores, hedersledamöter och kuratorer icke äro inberäknade: Östgöta nation 5, Götiska 21, Smålands 49, Skånska 181, Blekingska 49, Göteborgs 49, Kalmare 21, Wermlands 11, hvarigenom hela summan blir 386. — ———Lt— . Årets markegångssättningar. För Örebro län: Hvete 22: 36 å 25: 36, råg 12: 32 å 13 rdr, korn 11: 28 å 11: 40, hafra 6 rdr och 6: 8, blandsäd (hälften korn och hälften hafra) 8: 38 å 9 rdr pr tunna. Medelmarkegångspriset för sista tio åren 1847—1856 utgör för följande persedlar, som numera äro hufvudräntepersedlar för länet: råg 9: 25. 7 och 9: 42. 5, korn 8 rdr och 8: 12. 5 pr tunna, tackjern -: 4. 5 och 6: 35. 7 pr sk. Medelmarkegångspriset för hbafra, som jemte råg och korn ingår i kronotionden, utgör 4: 7. 7 och 4: 16. 5 pr tunna. Alla priserna äro beräknade i banko, och der dubbla priser stå utsatta gäller alltid det förra priset för Nerike och det senare för bergslagen. För Skaraborgs län: A. Markegång pr tuona hvete 24 rdr; råg 12: 8; korn 11 rdr; malt 11: 16; hafra 6 rdr; ärter 18: 16; blandkorn 7: 32; kronotionde !, råg och , korn 11: 28; dito !, råg och ; korn 11: 28 8. B. Årspris pr tunna råg 13: 24; koro 10 rdr; kroootionde !v, råg och !, korn 11: 36; dito !, råg och ?, korn 11: 8 C. Medelmarkegångspris pr tunna råg 9: 43 8; korn 7: 17 7; kronotionde ,, råg och !, korn 8: 30 5; dito !, råg och ?; korn 8: 10. 1. För Elfsborgs län: 1 tunna hvete 36 rdr, 1 t:a ärter 24 rdr, 1 t:a bohvete 24 rdr, 1 t:a råg 21 rår, 1 t:a korn 18 rdr, I t:a afradsoch kronotiondespanmål 19 rdr, 1 t:a hbafra 10 rdr, 1 t:a blandsäd !;:del råg och ?s:delar hafra 13 rdr 67 öre, 1 t:a dito, ,:del korn och 2,:delar hafra 12 rår 67 öre. Medelmarkegångspriset bestämdes för 1 t:a räg 16 rdr, 1 t:a korn 11: 19, 1 t:a afradsoch kronotiondespanmål 12: 79. — På riddarhuset har i dag en debatt egt rum, hvilken kan anses såsom en liten förpostfäktning uti det krig om religionsfriheten, som utan tvifvel förestår vid innevarande riksmöte med anledning af konungens i trontalet gifna löfte om en proposition, åsyftande borttagande af de lagbud, som lägga hinder ivägen för religionsfrihet och fri andaktsöfning. Frågan gällde hofpredikanten Thams i lördagens plenum väckta och då bordlagda mot:on om en kontroll å den af traktatsällskaperna och andra genom kolportörer utöfvade missionsverksamhet samt om vissa inskränkningar i rättigheten att kolportera små religionsskrifter. Med anledning af motionens senare del hade den invändning blifvit framstäld, att som motionen afsåge en ändring af hvad tryckfrihetetslagen stadgar om bokhandels idkande, kunde den ej till lagutskottet remitteras, utan borde motionären med densamma vända sig till konstitutionsutskottet. Hr Tham synes ocksä sjelf ha kommit till insigt om riktigheten af denna invändning, ty då saken i dag ånyo förekom, bad han få ersätta de uti den ursprungliga motionen föreslagna lagstadgandena med andra, i hvilka han sökt undvika en direkt och påtaglig kollision med grundlagen. Han yrkade nu att det måtte stadgas, att om någon kolportör eller annan person börjar med andelig verksamhet inom kyrkan utan tillståndsbref af pastor, så straffas han i öfverensstämmelse med k. förordningen af den 7 Mars 1855 (den s. k. sakramentallagen). Oaktadt denna modifikation fortforo likväl åtskilliga ledamöter att anse motionen stå i strid med 1 S 12 mom. af tryckfrihetsförordningen och yrkade derföre att remiss till lagutskottet måtte förvägras. -De fleste talarne voro dock af den åsigt, hvilken ock sedermera: blef den segrande, att något hinder för remissen till lagutskottet numera ej förefunnes. Mot sjelfva andan och syftningen af motionen uppträdde deremot med mycken skärpa grefvarne Liljencranz och Creutz, friherrarne Th. Cederström och Stael v. Holstein, samt hrr Ribbing, L. J. Hjerta, P. R. Tersmeden och A. C. Raab. De erinrade om tillståndet i de länder der sådant religionstvång egde rum, som det hvilket hr Tham nu ville här införa; de visade huruledes förslaget innebure ett tillintetgörande af hvars och ens frihet att sjelf pröfva och afgöra hvad som är sannt och rätt; huruledes bemödandena att med väld och straffbestämmelser vilja förhindra utbredandet af lärosatser, som möjligen icke gillades af presterskapet, vore stridande icke blott mot den kristna lärans hela väsende i allmänhet, enligt hvilket det är med kärlekens och öfvertygelsens vapen, ej genom lagens tväng, man bör ut breda sanningen, utan äfven emot uttryckliga ordalydelsen i Augsburgiska bekännetsen, som stadgar, att ingen må med våld förfästa sina meningar. Ett sådant förslag, som det förevarande, kastade en skugga på hela den svenska kyrkan, ty det innebure liksom ett öppet erkännande deraf, att hon öfvergifvit allt hopp att kunna med ordets makt återföra förvillade får i sitt sköte. Hr Ceders röm yttrade slutligen sig anse förslaget såsom en yttring af den gallsjuka, som på åtskilliga håll uppstått med anledning af konungens löfte om religionsfrihet, och ansåg han förslaget på samma gång vådligt och illfundigt — vådligt emedan det vill gifva grundlagen ett sidohugg, illfundigt emedan det under sken af kärlek till sanning och upplysning vill införa det största tvång. Hofpredikanten Tham uppträdde flera gånger att söka gendrifva motståndarnes argumenter, men råkade dervid så illa citera deras yttranden att han derför ådrog sig flera tillrättavisningar. Värst råkade han likväl ut, då han rent ut påstod, att Sverge för närvarande vore det mest to leranta land i verlden, och då han såsom 0 1 2 Act raeliginonstvåno. — som ever