Aftonbladet – 12 november 1856, sida 2

tan. Jag för min del tycker mest om skärgårdsflottan. Jag bar alltid högt värderat roddarebåtarne mellan staden och Djurgården, och hvad är kanonslupen annat än en förädlad roddarebåt utan madamer? OA. Madamer! hvad ha vi här med det täcka könet att skaffa, då jag talar om en kommendör af Isabella Catholica? B. Isabella Catbolica! det var icke litet spanskt! OA. Och baron sedan — —— B. Bror med en baron! jag gratulerar bror att dymedelst vara adlig vederlike. A. (stryker sig om munnen) Det smakar litet att dricka en sådan brorskål. B. Det tycks emellertid mycket bero på hvad man dricker. A. Hvad betyder det i ett sådant ögonblick. Då skulle jag kunna dricka ättika och ändå. känna mig lycklig. j B. Åhja ! men litet sötsurt blefve det väl ändå, AA. Nej! nej! nej! Du vet icke hur herrligt det är att på Norrbro, redan på sex stegs afstånd, ropa till en förnämitet: Ödmjukaste tjenare, min nådigaste bror! Mot detta slående argument hade B.ingenting att invända. Han tystnade. Och vi skulle äfven kunna nedlögga vår talan i frågan om föfängans förtjusning öfver brorskålar, sådana som den med kommendören af Isabella Catholica, så vida icke ännu ett slags fåfängans barn funnes, hvilkas hjertan slå högt och fröjdfullt vid hvarje dylik proposition, men hvilkas läppar icke kunna finna ord, tillräckligt uttrycksfulla för den likgiltighet, att icke. säga det förakt, hvarmed de, enligt eget påstående, nedse på dylika hokus pokus med glasen. Han tror sig göra mig en stor artigheto, yttrar en dylik personlighet med en axelryckning öfver den fullbordade förbrödringen, liksom ieke alla menniskor vore jemlikar, fastän från näfrättens tider någon rubbning i de yttre