Aftonbladet – 10 november 1856, sida 2

ste önsknitgar, att det måtte lyckas K. M:t att tygla detta oregerliga folk, som gör Frankrike till Kurepas gissel. Ferdinand. — Nya Vermlandsposten har, under titeln Några slutord i fråga om penningekrisen, egnat en ny om sakkännedom vittnande behandling åt detta ämne i anledning af det bemötande, som tidn ngens första, äfven i Aftonbladet upptagna artikel som en annalkande enningekris, rönt uti ett par audra blad. Då i förut meddelat åtskilliga af de anmärkningar,. som Göteborgs Handels-: och Sjöfartstidning bade gjort emot Verwlsndspostens nyssnämde artikel, anse vi om äfven böra upptaga det hufvudsakliga af denna tidnings svar derpå. Efter att först hafva tillrättavisat Riksbladet för dess försåtliga anspelning om vädla motiver, yttrar Nya Verfalandsposten i anledning af Handelstidningens anmärkningar bland annat följande: Vi hafva icke ett ögonbliek stält kritikern i Handelstidningen på samma linea med Riksbladets, emedan den förre uppenbarligen le :es af begär att upplysa i ak, icke att forska efter hemliga, inbillade motiver; men Handeltidningen har likväl påstått oss se sakerna nog mycket i svart, samt ytträt några b tänkligheier om icke detta, i stället för att bidraga till krisens afhjelpande, lätt kunde hafva en allde!es motsatt följd — den nemligen att uppskrämma allmänheten — och derigesom förvärra honom. Vi svara hy-till, att denoa lilla skrämsel just varit åsyftad, ty det onda bar verkligen redan kommit. . på den punkt, att det nödvändigt fsrdras att något hvar rätt inser ställningeos allvar, om icke krisen slutligen skall medföra verkliga rubboingar inom affärsverlden. Att vid sådane tillfällen som deta fördölja saoningeny el er teckna honom med alltför lätt hand,sbrukar endast hafva till föfjd atvt den ene litar på den andre, men att i sjelfva verket ingen tror sig behöfvå för egen del taga ihop med det oudas afbjelpande. Här fordras det likväl förenade krafter till att rycka upp bjulen i sina ränta spår igen, Minskningen i riksbankens silfvertillgång började icke nyligen; den har fortgålt under största delen af året. . Men det är bekant; ait uti bankens silfvertillgång inräknas äfven de fordringar som ban. eger hos hus i Hamburg, och hvilka tillkommit genom vexelköp. Vid detta års början utgjorde dessa fordringar ett samimanlagdt belopp af 6,736,061rdr bko, och bankens hela metalliska valuta dels i dess egaa hvalf och dels på utrikes ort innestående 34,666,687 rdr bko. Den 27 sistl. September hade valutan nedgått till 23,569,243 rdr, och sålunda under de första 9 månaderna af detta år minskats med mer än 11 millioner rdr bko, eller icke långt ifrån an tredjedel: Om nu denna betydliga minskning skett hufvudsakligen för att betäcka rikets import, eller om deri ingått någon större spekulation på bankens silfver, i anseende till dettas höga pris i utlandet, kan mar visterligen ieke ännu säkert veta; men en god ledning för omdömet skulle man få om man kände beloppet af bankens fordringar i Hamburg den 1 Oktober ). Om nu dessa nedgått till 0, eller ganska nåra derintill, ty vi kunna icke inse anlednisgen, hrarföre banken skulle låta sina fordringar:der blifva qvarstående, under det man bjöd till att länsa dess hvalf här hemma; så är det sannolikast att minskningen skett till ganska ringa del på spekulation, men dersmot såsom vi från början antagit för utländska skulders liqviderande. Verkliga förhållandet bärmed kan dock icke blifva länge fördoldt sedan årets skeppsfart-sluiat. Banken skall då börja att åier köpa goda vexlar på Hamburg, och vi få då se huru länge sådana blifva honom erbjudna, Uader det vi afvakta utveeklingen häraf, så kunna vi redan nu på en annan väg komma sanningen mycket nära. Se här! Bankens metalliska kassa inclusive fordringar utgjorde den 1 Januari 1858: 27,441,245 rår oeh den I Januari 1856: 34,666,637 rår, och hade således på ett år förkofrat sig med 7,225,442 rdr bko. Nu uppgiek. likväl det årets spazmålsexport för visso till ett värde af 35 millioner rdr rga. Hvart tog då skilnaden, cirka 24 millioner rdr rgs, vägen? Jo den användes naturligtvis till importens betäckande, ty ejest hade säkerligen icke så snart derefter tnträffat någon påkänning på bankens silfrerfond. Har nu åter, såsom troligt är, Sverges egen import — efter afdrag at transitorörelsen med Fioland — varit minat lika ster under detta som förlidet år, men dess alla öfriga exportartiklar, utom spanmål, icke uppgått till högre värde i år än förlidet, och royeket mera vet man att de icke utgöra, så måste ju Sverge i år ligga under i sin utrikes handel jemt så mycket, som detta års spanmålsexport varit mindre än fjolårets. Detta är en ovederlägglig kalkyl. Det må allt för gerna vara möjligt, att dem utländska handelsskulden i det hela taget just icke är så synnerligt stor, och han kan icke heller gerna vara det, efter en så fördelaktig utfikes handel under det förlidna året och en så stark silfverskeppning under detta; men lika säkert är ock, att de utländska fordringarne icke heller äro betydliga, ty eljest skulle man sldrig underkastat sig den penningebrist, som redan i flera månader låtit känna sig på våra börser, utan i tid indragit sina fordringar. Det är redan icke illa om i år handelsverldens räkning med utlandet går något så när ihop. Bättre kan ingen erfaren affärsman antaga ställningen vara. Men för vår del våga vi ieke ens hoppas detta, utan tro tvärtom att de 11 millionernas rdr banko silfverskeppning ingalunda jemnar -Sverges konto med utlandet under detta år, på de skäl som vi här ofvan utvecklat. Att kursen nu står lågt härleder sig också ingalunda ifrån öfverflöd på vexlar, d. v. 8. utländska fordringar, utan ifrån brist på penningar att betäcka de utländska skulderna med. Någon hjelp till penningbristens minskande genom indragning af utländska fordringar, såsom Handelstidningen förespeglar, är således ingalunda att påråkna. Det var först i Augusti, som tillstymmelser började visa sig till penningkrisen utomlands, och diskontot i Hamburg stod ännu i början af nämde månad ej högre än 5,;, till hvilken räntefot det omöjligt kunde bära sig attspekulera på silfverexport härifrån, med en kurs af 127. Och likväl hade riksbankens valuta redan då minskats med cirka 5 millioner rdr bko. SR I anledning af Handelstidningens antagande, att. den öfverklagade -penningbristen i Sverge icke varit annat än lokal, och detta just på de platser, hvilka måst röna inflytande af den utländska, betryckta penningställningen, samt att hos oss den lokala och temporära förlägenheten måste minskas, men icke ökas, genom den allmänna välmågans oundgängliga inflytande, ytrrar Vermlandsposten vidare: ) Eoligt de underrättelser vi erhållit fråm riksbanken, utgjorde verkliga bankens behållning hoa han delshusen i Hamburg och Altena den 2 sistlidne Oktober ieke mera än 15,001 rår 88 sk. silfver (Aftombladsts ani.) huset i Mentone. De sålde osterian till en fammal mas. som sedan dött.