Aftonbladet – 10 november 1856, sida 2

huset i Mentone. De sålde osterian till en gammal man, som sedan dött.. .Lucy andas lättare. Och — provinsialläksren i Bordigheran, stammar hon. Hur är det med hohom ? Doktor Gabriele, menar ni? Je jag tackar, han mår ganska bra.n Inte doktor Gabriele — jag menar doktor Axtonio — en lång herre med långt skägg — am aicilianare. Ah, jaså! Jag vet hvem ni. menar. Jag ber om ursäkt, men jag är inte från denna trakt. Den doktorn ni talar om begaf. sig. härifrån för längesedan; åtminstone har jag ka jen itade sig mot balustraden — henBeg knän förkikdde knapt bära henne. OcH ni vet paturligtvis ioke, sade hen, darrande frän hufvud till fot, hvar han vias I DA Nej det gör jag ieke, och jag fruktar att ihgen böromkring vet det. Den unge bonden hade hela tiden betraktat dem vackra frågarinnan med mycken nyfikenhet och intresse. Kanhärdaa, tillade han med någon tvekar — kanhända är mi dem signora inglese, som länge bodde i detta hus och gjorde så mycket gedt åt folket? : Det var hjertstyrkande för Luoy.; att) rr det bon var ihågkommen. Det henne, hade de, hvilka hon lemmat, känt för KINNA ord således ej dött bort. Den RES denna bittra lindrade i någom män smärta YIN här gissat fätte AR Tag ds till: detta engelska fruntinae håller mycket af NB oh åkyndande tillbaka till vag: 2 Er de hon, betjerten. att hor, ville fara tillbaka tl värdshuset i Mentore. ; 4 Forts. Söljer.)