Aftonbladet – 1 november 1856, sida 2

ostruktionen visserligen rätt att utöfva ett lags granskning af kommissionens förvaltning och räkenskaper genom ett visst antal af de rligen utsedda revisorer; likväl fanns, besynwerligt nog, intet stadgande derom, att de väljande myndigheterna äfven egde rätt till lel af revisionsberättelsen eller till vidtagande f någon åtgärd i anledning deraf. Anmärkvingar och förklaringar skulle nemligen af ;fverståthållaren omedelbart anmälas till reseringens pröfning utan något magistratens ler borgerskapets äldstes hörande. Det var örst genom den nya instruktion för drätsel.ommissionen, hvilken utfärdades den 10 Ok ober 1840, och hvilken ännu är i hufvudsasen gällande, som magistraten och borgerskapets äldste i bestämdare och vidsträcktare nån erhöllo egenskapen af en verklig öfverstyrelse för stadens drätselverk. Drätselkommissionens organisation har selermera undergått den förändring, att de fyra magistratsledamöterne sedan år 1846 årligen väljas af magistraten, i stället för att utses af sfverståthållaren, och att utöfver förutvaranle ledamöter. af borgerskapet, nemligen trenne iandlande och tvenne handtverkare, ännu en ledamot af stadens borgerskap inträdt, hvilken väljes af borgerskapets äldste, utan afseonde på klass, äfvensom att år 1850 blifvit stadgadt, att drätselkommissionen icke må ega att utan magistratens och borgerskapets äldstes bifall bevilja nya arfvoden annorledes, in för ett år eller för tillfället, hvarigenom komiterade anse sistnämde myndigheters egen-j: skap af öfverstyrelse hafva blifvit ytterligare erkänd och bekräftad. Efter den utförligare historiska utredning, ) hvaraf vi här endast återgifvit de vigtigaste hufvuddragen och hvaraf man finner, att Stockholms borgerskap icke förr än under loppet af de sistförflutna femtio åren småningom erhållit den befattning med styrelsen af hufvudstadens ekonomi, som det ännu jemte magistraten uteslutande innehar, erinra komiterade, hurusom städernas borgerskap sedan lång tid tillbaka i Sverge varit i besittning af rättigheten att ensamne med magistraterna förvalta städernas angelägenheter, så att ett slags häfd derpå kunde anses ega rum, erkännande likväl, att denna borgerskapets befogenhet, hvad hufvudstaden beträffar, icke sträcker sig så långt tillbaka, som för flera andra städer. Emellertid,, säga de, synes en genomgripande reform i detta afseende på sätt i ett af förslagen yttrats vara lika obehöflig, som den skulle vara svår, om ej omöjlig att åstadkommap, hvarefter komiterade fortfara: Borgerskapen äro de naturligaste målsmännen för stadsmannnanäringarne och böra, såsom sådana, hafva ett öfvervägande inflytande på förvaltningen; men deraf följer icke, att berörda förvaltning skall uteslutande ligga i deras hand. I olikhet med fordom, då, med undantag af några från skatt och tunga befriade individer af adel och prester, städerna nästan uteslutande beboddes af borgare, finnas nu, åtminstone i de större städerna, andra klasser af medborgare, hvilka i förmögenhet, intelligens och oberoende äro med borgerskapen fullt jemförliga. Medborgare af andra klasser hafva ock med borgerskapen enahanda intressen, i hvad kommunens förvaltning angår, och hafva således äfven någon rätt att i dessa gemensamma intressens bevakande deltaga; och då ett sådant deltagande blifvit i andra städer dem beviljadt, böra ej heller svårigheter derför möta i rikets hufvudstad; hvarvid jemväl må läggas vigt derå, att en sann och upplyst medborgerlig anda icke kan vinna allmän utbredning, eå länge några och dertill ganska betydliga samhällsklasser hållas ifrån de offentliga bestyren uteslutna. Till den kazsa, som af magistraten och borgerskapets äldste i Stockholm genom drätselkommissionen förvaltas, inflyta genom direkt beskattning inga medel, med undantag af den till en summa af 7000 rdr bko beräknade hamnoch brobygnadsafgift, som å borgerskapet uttaxeras, men hvilken ej såsom en stadskassans inkomst egt rum Jängre tid, än ifrån drätselkommissionens samt börs-, brooch hamnbygnads komiterades år 1846 skedda förening till ett förvaltande verk, hvaremot samma afgift förut, under namn af börs-, brooch hamnbygnadsafgift, ingick till den under bemälde komiterades förvaltning stälda fond; och enär till stadens kassas öfriga inkomster, uppgående till mera, än 1, million rdr bko om året, alla stadens invånare bidraga, såsom konsumenter lika, frågas med fulit gällande skäl: På hvad grund skola då dessa inkomster af magistraten och borgerskapet enssmt förvaltas? Hvad nytta hafva magistraten och borgerskapet af att bibehålla denna uteslutande förvaltning, och hväd tillfredsställelse medför det väl för borgerskapets äldste, att ensamma, med magistraten, hafva ordet inom förvaltningsrummet och låta de öfriga samhällsklasserna stå utanföre med sina anmärkningar och sitt ofta nog bittra klander, förrådande brist på sakkännedom, kanhända just derföre, att dessa samhällsklasser sakna all andel i förvaltningen samt utvägar att göra sig med dithörande förhållanden bekanta? Med skäl yttras i ett af förslagen, att det icke är fråga om någon rättighet, af hvars bibehållaride borgerskapet har verklig, om än aldrig så ringa fördel, äfvensom att rättighet att uteslutande förvalta egendom, hvilken tillhör hela kommunen, och att besluta i frågor, som röra invånarne samfält, omöjligen kan vara borgerskapet till någon nytta, belst denna rättighet på intet sätt sam-. manhänger med någon af de rättigheter, dem borgerskapet i öfrigt eger, och hvilkas orubbade bibebållande ingalunda är af nu förevarande frågas utgång beroende. Efter dessa allmänna anmärkningar, hvilkas riktighet hvad den senare delen deraf angår ingen lärer jäfva, om man också med skäl kan bestrida den sats, hvilken komiterade stält i spetsen för den här anförda bevisningen, nemligen att städernas borgerskap såsom målsmän för stadsmannanäringarne äfven ovilkorligen skulle böra hafva ett öfvervägande ioflytande på förvaltningen — ett 6 0 Kö we -. I EEE a RE ror 0 Pe HÖR ä ox B MÅ D EEE EA en oh om hm et ad DR FR RR