Aftonbladet – 29 oktober 1856, sida 3

markbart-inilytande på varuutbytena. Nägra ord att börja med angående ifrågavarande fyra länders förbindelser sinsemellan skola bana vägen för de iakttagelser vi hafva att göra och för framläggandet af de fakta vi hafva att andraga till förklaringen deraf. D:t skulle för det första vara omöj-Iligt att härleda någon riktig slutsats af de fakta som angå vårt lands handel med Kina, om man dervid icke toge i beräkning Indiens handel med Kina, alldenstund öfverskottet af lexporten från det förra till det senare bildar ett af de hufvudsakligaste medlen, hvarmed England betalar det silke och tå som dit importeras. Värdet af exporten från Bengalen till Kina, förnämligast af opium, utgjorde t. ex. under sistlidne år 3,284,844 (då rupien Å beräknas lika med 2 sh.). under det värdet af importen utgjorde endast 201.562 , alla umgälder oberäknadt, eller 1,009,112 med dem inberäknade; hvilket lemnar en ren behållning af mer än två och en fjerdedels millioner till Indiens favör, hvilka kunde användas såsom betalningsmedel för det till Europa exporterade tå och silke. Denna balans blir ytterligare ökad af bomullsexporten från Bom-. bay. ÅA andra sidan är det nödvändigt att taga i betraktande Förenta Staternas affärer med Kina, hvilka nästan uteslutande bestå i import af tö; dessa uppköp göras nemligen hufvudsakligen medelst kreditiver på London, hvilka åter betäckas genom export af bomull och andra produkter från Amerika till England, alldenstund den direkta exporten från Förenta Staterna till Kina är af högst ringa belopp. Det kan derföre påstås, att med undantag af den lokala handeln i de kinesiska farvattnen, består Kinas utrikes handel dels i handeln med Indien, som hufvudsakligen bar till föremål opium; dels i handeln med Förenta Staterna, hufvudsakligen bestående i export af tå, och dels i handeln med Storbritannien, som förnämligast består i export af t och silke och import af manufakturvaror. Grunddragen af Kinas utrikes handel och de bestämmande för dess utrikes handelsställning utgöras alltså af exporten af tå och silke till England och Amerika, samt importen af opium och bomull från Indien och manufakturvaror från England. Om vi undersöka huru dessa transaktioner utvecklat sig, skola vi sannolikt uppdaga en tillfredsställande förklaringsgrund till det sedan lång tid fortfarande silfverflödet till orienten. Först alltså angående exporten af t från Kina till Storbritannien. Före kriget med Kina hade årliga importen af tå till England uppgått till 40,000,000. Under kriget nedgick en till föga mer än hälften af nyssnämde belopp. I Januari 1849 utgjorde hvad som uvder tilländagångna år blifvit infördt 47,242,000 IT, och från den tiden har det varit en ständig, och under de senare åren en ganska hastig tillväxt. Detta ses bäst af sjelfva siffrorna. Exporten från Kina till Storbritannien utgjorde nemligen Te, exporteradt från Kina till Storbritannien. Vid slutet af Juni 1849 . . 47,242,000 K. 1850 . . . . -. 53,961,000 1851 . . os — . 64,020,600 1852 . os oo. . 65,137,000 1853 . . . . . 72,906,000 1854 . so. os . 77,217,000 1855 . . . . . 86,509,000 , 1856 . . . . . 91,035,000 Således har på de senaste sju åren qvantiteten af t, som från Kina blifvit till Storbritannien importeradt, nära nog fördubbladts och, om den jemföres med 1852, ökats med nära hälften. Men som vi redan hafva anmärkt, är det i fråga orm vår handelsställning till Kina af lika stor vigt att göra sig reda för i hvilken grad exporten till Förenta Staterna tillväxt. Detta ses af följande tablå: Te, exporteradt från Kina till Förenta Staterna. Vid slutet af Juni 1849 . 18,072,000 I , 1850 . . . . . 21,757,000 1851 . . . . . 28,700,000 1852 . so . . . 34,334,000 p 1853 . . . . . 40,974,000 1854 . . . . . 27,867,000 1855 . . . . . 31,515,000 1856 . 40,246,000 Af dessa två tablåer visar sig att sedan 1849, eller endast sju år tillbaka, har qvantiteten af te, som från Kina blifvit exporteradt till Storbritannien och Förenta Staterna, ökats från 65,314,000 till 131,281,000 I; så att vi alltså i sjelfva verket hafva dubbelt så stor summa att anskaffa nu som vi hade 1849 för att betala Kina dess t6. Sedan 1852 har exporten ökats från 99,471,000 X till 131,280,000 T Vidare till silket: hela exporten deraf från Kina uppgick för elfva år sedan endast till 10,727 balar. I slutet af Juni 1848 utgjorde den 17,229 balar, och sedan den tiden har den, särdeles under de fyra senaste åren, tillväxt särdeles hastigt. Följande tabell visar exporten för hvarje år: Silke, exporteradt till Storbritannien från Kina. Den 30 Juni 1849 . . 17,228 K.1 1850 o oo soo mos os . 16134 1851 . . ss so so . . 22143 a 1852 . . . . . . . . 23,040 p 1853 . . so so so so co 26,571 1854 . . so ss so so cs 61,948 a 1855 . ss so so so so . 51,486 1856 50,489 Och under sista året exporterades 6488 balar direkte till Marseille, bvarigenom exporten för detta år utgör 56.947 balar. Silkesexporten har alltså sedan 1849 ökats med ej mindre är 39,719 balar och sedan 1852 meå 33,907 belar. Vi hafva valt 1852 till utgångspunkt derföre, att det är sedan den tiden silfverutströmningen till orienten vunnit sådan styrka att den ådragit sig särskilt uppmärksamhet. Redan detta år uppgick den af de ostindiska ångbåtarne från Southampton utskeppade si:fqvantiteten till den betydliga summan af skälfvande, och orden . voro knapt uttalade ;