Aftonbladet – 24 oktober 1856, sida 3

ende åttatio punden mer än nog att göra osterian till en fördelaktig, ja ypperlig affär, bestämdes det att de tvenne älskande skulle gifta sig den 25:te Juni, Speranzas födelsedag. I alla tider och i alla länder ha födelse, giftermål och död alltid varit åtföljda af förberedelser och ceremonier af ett eller annat slag. I närvarande fall ansågs en pilgrimsfärd till Lampedusa-kapellet oundgänglig, på det att våra Promessi sposi skulle der knäböja och hembära sina tacksägelser till madonnan af detta namn, hvars bemedling de hade att tacka för denna lyckliga förändring i sitt öde. Ty Rosa, Speranza och Battista, ja nästan hela Bordighera, ansågo det som en trsoartikel att madonnan i allmänhet, och Lampedusamadonnan isynnerhet, fört Lucy, och all den välsignelse, som kommit med henne, till osterian; — tillskrifvande således ouppsåtlien madonnan det fula sprattet med vagnens stjelpande. Som Lucy var mycket intresserad af denna pilgrimsfärd, uppgjordes det att sir John och hans dotter skulle begagna samma tillfälle för att besöka det ryktbara kapellet och i ett par dagar inandas den friska bergsluften. Doktor Antonio skulle naturligtvis vara dem följaktig, och åt honom anförtroddes omsorgerna om alla tillredelser för lustfärden och för vistelsen vid Lampedusa. Den 30:de Juni lemnade således sir John, hans dotter och Antonio — de förlofvade skulle icke begifva sig af förr än följande morgon — osterian i en prydlig båt, med rödrandigt soltält, hvilken Battista kommenderade, och på hvilken han i mer än en vecka träget arbetat, målande, skutande och putsande, för att göra den tillfället värdig. Under den förenade medverkan af ett segel, tämmeligen väl fyldt af vinden, och tre par kraftfulla åror, hunno de snart omkring den andra udden. San Remo — det glada, grön