Aftonbladet – 24 oktober 1856, sida 2

ionen. Det tillintetgjorde Jationens privilel gier och förvandlade Sicilien sin en provins under Neapel! Jag kan icke, oh jag endast citerar ut minnnet, påstå att dess.2 ord äro precist de, som lord William begacnaden, fortfor åsktorn, men att meningen var densamma vågar jag bedyra. Sir James Mackintosh var äfven en af dem, hvilka betraktade saken från samma synpunkt. Men nog härom. Behöfver jag säga, att parlamentet aldrig sammankallades, och att de så kallade koncessionerna af 1816 dagligen öfverträddes ? Den allmänna förbittringen tillväxte stundligen, och ett utbiott tillstundade, då 1520 års revolution brast Iis i Neapel och etterföljdes af proklamationen af spanska statsförfattningen. Ögonblicket syntes gynsamt för Sieilien att, genom fre dliga medel, försökra sig om sitt oberoende. Men ett olycksaligt missförstånd föranledde er kollision emellan folket och de neapolitansXta soldater, hvilka voro inqvarterade i Palermo, i hvilken de förra blefvo segervinnare. En provisionel junta bildades, med full rättighet att bestämma de ändamålsenligaste mått och steg i och för återställandet af öns oberoende. Denna junta afsände en deputation till konungen i Neapel för att för Sicilien anhålla om en oberoende styrelse med kronprinsen i spetsen. Denna anhållar lemnades utan afseende. Neapolitanska parlamentet fordrade Siciliens införlifvande, på grund af tvenne ganska motsatta skäl: det första konungens gudomliga rätt, bekräftad genom swienerkongressen; det andra folkväldets rätt, hvilken icke kunde tillåta, att en så aristokratisk statsförfattning, som den af 1812, furnes i Sicilien. Olyckligtvis var ön jelf göndrad emellan anhängarne af Siciliens statsförfattning och den spanska. En armå skickades till Sicilien från Neapel, och i September månad börjades Palermos belägring.