Aftonbladet – 24 oktober 1856, sida 2

frikostig med cyniska infall häröfver. 1828 erhöll verlden bevis om att han var fullt ut lika grym som föraktlig, Ett resningsförsök i staden Cosenza och i provinsen Salerno, blef bokstafligen släckt i blod. På befallning af Del Carretto, konungens andra jag, blef den lilla staden Bosco beskjuten till dess endast rumer qvarstodo, och derefter upprestes en skampåle för att utvisa hyar den fordom stod. Det säges att Frans under sina s sta dagar plågades af gagnlösa samvetsqval. Han dog 1830, lemnande åt Ferdinand, regerande konungen, ett förnedradt, utarmadt och högeligen förbittradt rike. Den unge Ferdinands första mått och steg (han var fnapt tjugo år) lofvade godt. De fleste af den förre konungens ministrar, kreatur och gunstlingar afskedades småningom; Viglia kortskickades; allmänna audiensdagar infördes; och en kungörelse utfärdades, hvilken tillkännagaf Ferdinands beslut att örång landets förstörda finanser. Dessa mått och steg voro högst populära. Sicilien erhöll äfven sin andel af löften. Det var konungens afsigt, förklarades tydligen i kungörelsen, att söka hela de sår hans far och farfar tilldelat Sicilien. Afsättandet af markis della Favara, guvernör öfver ön, en allmänt hatad person, och utnämnandet af grefven af Syrakusa, konungens egen bror, i hans ställe, föranledde de goda öboerna att tro att den nye monarken menade allvarligt. Då han 1831 besökte Sicilien, blef han följaktligen mottaszen med högsta entusiasm. Olyckligtvis förnekade forts rättningen begynnelsen. Hvad som förefallit som ren kärlek till rättvisa var i sjelfva verket endast politik. Europa darrade ännu efter skakningen af de tre dagarnes revolution i Frankrike, och vår konung var slug nog att inse klokheten af att blidka och törsona