Aftonbladet – 18 oktober 1856, sida 3

till följd af sin. rent praktiska tendens väckte ett så oerhördt uppseende, under det de förra! hade stannat inom domkapitlen och univer.:; siteterna. i Vi emotse med nöje fortsättningen af detta innehållsrika, gedigna, sant bildan verk, och tillönsska uppriktigt den skicklige! och samvetagranne tolkare, som med vår litteratur införlifvat fruk:erna af den ädle franamannens forskningar, helsa och krafter att fullborda detta arbete, som i mer än ett afseende måste komma att verka välgörande. — Blick på den svenska magistergraden och i berättelse om promoiionen i Lund den 31 Maj 1856. Eu minnesblad af promotor (218.8:0) Författaren, försvsrar med lilighet promoti ä. gå ungdomsester och folkfester af idel betyde se, och redogör för de förändringar som bestämmelserna afseende på den filozofiska graden under detta århundrade genompgätt. Derefter lemnas en 1g be ning öfver alla ceremonier och vid den senaste promotionen i Lund i så måtto var märklig, att det var der alla tal höllos. på svenska språket. Redogörelsen etannar ieke vid sjelfva promotionsakten, utan omfattar äfver de i ge första. bögtidlighete t. ex. promo 4 med de tal som dervid blifvit a fattaren berättar con amore och slutar sin skildring med orden: -Efter tre års prosa ken man behöfva en dags poesin, — Af Ferlins nStockholms stad har 14:de häftet utkommit. Man tröffar i detta, liksom i de föregående häftena ev mängd upplysande och intressanta uppsatser, af hvilt i, hvad förevarande häfte beträffar, sö nämna lien om Riddarholmen och Riddarholvaskyrkan. . — Under tireln Äfven jag tjenar har nyligen utkommit en skrift (70 sid. 8:0) af major 4. Ohmann, riktad emot den af oss förut utförligt omtalade, numera på Svenska språket öfversatta broschyren Ich dien af preussiske gardeslöjtnanten v. Rejnard. Författaren belyser utförligt och ur medborgerlighetens synpunkt de satser, som framställas i nämde broschyr, och uttalar flera sanna, ädla och frisinnade tankar i ämnet. — Af Den danske Stat, en geografisk Skildring for Folket, ha nu 14 häften hitkommit. Detts arbete har, jemte sitt populära framställningssätt, ett verkligt vetenskapligt värde; man spårar den riktning, som den berömde Forchhammer gifvit åt det geografiska studiet i Danmark, och redogörelserna för Danmarks geologiska och ändra naturförhållanden äro särdeles rikhaltiga och förtydligade genom en stor mängd af kartor och illustrationer i träsnitt. För svenskar, som önska skaffa sig närmare kännedom om det sydliga brödrariket; bör :detta arbete vara särdeles välkommet. .I det 14:dehäftet fiones äfven en väl utförd språkkarta öfver Slesvig, med tydligt angifvande af det danska, det tyska och det frisiska språkets områden samt af de så kallade blandade distrikterna, der danska och plattyska förekomma blandade om hvarandra. — Den i Dorpat utkommande Inland, meddelar en uppsats öfver Tellsagan hos esterna, finnarae och lapparne, enligt hvilken sagan om äpleskotiet och språnget upp på Tellklippan synes utbredd till ön Ösel, ja till och med öfver Östersjöas andra strand mindre starka än han sjelf: ända till lapparne i det ryska Karelen. Hittills vore Tell och hans bedrifter, utom den schweiziska och öfverrheinska sagan, kända äfven af den isländska, danska och norska. Äfven den engelska traditionen talar om den utmärkte, skytten, men utan att likväl känna namnet Wilhelm Tell, hvarom dock i England William of Cioudesles och hans följeslagare Adam Bells namn til! någon del erinra. Deremot stå namaen på den schweiziske och öselske hjelten hvarandra mycket nära, hvilken senare är en jätte vid namn Töll, som eger två . bröder, hvilka icke äro Densa tre Töllar skola nu motsvara de tre Tellarne, stiftarne af schweiziska edsförbundet och som enligt schweiziska sagan sofva i en bergsklyfta vid Vierwaldstädtersjön och en gång, då fäderneslandet kommer i stor nöd, skola uppvakna och frälsa landet. Castren fann hos Karelens lappar hela sagan om äppleskottet och språnget upp på klippan. Endast namnen hade en något afvikanvde lydelse och förhållandena voro naturligtvis afpassade efter lappska förhållanden. Ja, tull och med till Gesslers död fann Castren ett motstycke hos lapparne. Författaren uttalar slutligen som sin åsigt, att den öselska Töllär en mytisk hjelte ur dena forngermaniska sagan, om hvilken derföre samtidigt kunde berättas hos svenskarne på Ösel, i norra Tyskland och i Schweiz Den svenska befolkningen på Ösel hade försvunnit, men Töll och sagan om honom qvarstannat hos de dervarande esterna. Esterna på fastlandet känna honom icke, men deras ökta estniska: Kallewipoeg är på Ösel bekant jemte Töll. Finnar och lappar känna ingen hjelte som ingått i grafvens ro för att en gång återkomma. Deras sagor om de berömda mästerskotten och det djerfva språnget upp på klippan äro att förklara från svenskt och norskt inflytande och synas vara en gemensam egendom för flera nationer som en gång stått hvarandra mycket närmare än sedermera i den historiska tiden. RÄTTEGÅNGS och POLISSAKER. Den af rikets ständers justitieombudsman till krigshofrätten ingifna skrifvelse med anledning af krigsfiskalen Bennichs åtgöranden i den Falkenbergska en är, enligt Svenska Tidningen, af följande 1yelse: Till Kongl. krigshofrätten. Genom allmänna tidningar har blifvit bekant en af krigsfiskalen hr N. A. G:son Bennich till polis