Aftonbladet – 18 oktober 1856, sida 2

En sak af så utomordentlig oförskämdhet, att, det öfvergår all föreställningsförmåga!ls utropade ritmästaren, tvärstannande och ka-. stande i raseri sin hatt i marken. — Cose fncrendibili, orriende, monstruose? Kan ni tro: att nu, då orgelbyggaren är hemkommen från Nizza för att sätta upp orgeln, -vägrar grefven, efter alla sina löften, attsimottaga honom,. och nekar rent ut att hansgågonsin förbundit sig att lemna honom ett rum i sitt. palazzo! Förnekar det, sir, oaktadt protokollet öfver våra öfverläggningar den 19 No-. vember 1839, af hvilka jag sjelf på stället nedskref hvart enda ord, — oaktadt detta protokoll, säger jag, som han har midt för ögonen, den usla snåla menniskan! Jag skall låta trycka tiotusen kopior af detta protokoll och af protokollet öfver öfverläggningarne denna förmiddag, och på hvarje kopia skall jag. med rödt bläck skrifva denna vers afi Berchet, — och han reciterade med oerhördt eftertryck följande fyra rader: SVile, un manto dinfamia hai tessuto Yhai soluto, sul dossi ti stu;j Ne per pianger, o vil, che farai, Nessum mai dal tuo dosso il torro. Ja, jag vill sprida och utdela dessa afskrifter öfver hela Riviera, och laga att denne grefve, blir uthvisslad på våra gator och j landsvägar, jag vill. bränmärka honom, och. låta honom, framstå för, efterverlden såsom den skamlöse bedragare som han är... Efter att ha afgifvit denna passionerade förklaring, tystnade den ursinnige lille mannen för att hämta. andan, tog upp sin hatt, och sade, med en verkligen dramatisk förändring af blick, och åtbörder, med artighet till miss Davenne: Jag förlitar mig på signorinas kända godhet, hon ursäktar att jagi cke i dag kan gifva någon lektion, Jag är icke i lynne dertill;