Aftonbladet – 18 oktober 1856, sida 2

manlagda vigt. Och under det att ett stort lokomotiv med tender väger 200 sk, behöfver den sraala banans lilla ångvagn icke väzge I mera än omkring 34 skT; ett förhåliande. som har den märkbara verkan, att då vid de stora jernvägarne den intagna lasten uppgår blott till 56 procent vid varufrakt och 33 procent vid persontrafik af hela tågets tyngd så innehåller på den smala vägen med den långsammare farten jernbantåget 62 procent af sin hela vigt ren last. Härtil 2 en hästkraft på den smala vägen uträttar lika mycket som en och en fjerdedeis på den breda, äfven med afseende fästadt dervid, att hastigheten på den förra är blott hälften så stor som på den senare, I afseende på säkerheten, verkar intet meaftigare till olyckors förebyggande, ön hastighetens inskränkning; ty vid en he het af 4 mil i timman är det dels otmt att hejda täget nog fort vid ett mötande der, och dels måste hvarje bristning sammanstötning då hafva en verkan, fö lig i samma förhållande som qvadrsten på hastigheten. Der vid 1Y, mils hastighet, då stötens verkan är blott VY, så stor, blir jaran, t. ex. af en a bristniug, icke större än vid åkning på vanlig landsväg. Och derigenom att man då förmår och kan hinna upptäcka tillfälliga hinder och hejda töget, undvikes mycken vaktbållning utefter banan. Sedan vi nu gjort oss i korthet reda för grunderna till de omedelbara besparingar. som härfiyta från ofven anförde bestämningar, återstår att taga i betraktande deras verkan på kostnadsförslagens drygaste punkt, nemligen öfverbygnaden, bestående af grusning, syllar, skenor och deras fästning. Vid de störa jernvägarne uppgår denna post till 1, gånger så mycket som banvaliens kostnad med broar, trummor m. m. inbegripna, och vid hästbanorna till dubbelt, då ej särdeles svåra naturhinder möta. Då öfverbygnaden ensam, vid de stora banorna, upptager inemot 40 procent och vid hästbanorna omkrig 50 procent af hela anläggningskostnaden, utrustningen inbegripen, och då den enda artikeln skenor uppgår till tre femtedelar af hela öfverbygnadens kostnad, så måste en minskning i kostnaden derför blifva af högsta vigt. De stora jernvägarne här i landet torde i allmänhet komma att begagnaskenor af 20 W:s vigt pr fot och hafva 3 fots afstånd -emellan syllarnes midter. Om 20 skT är den största tryckning något hjul der kommer att utöfva, så skulle vid det här föreslagna mindre ångbanssystemet — hvarest största hjultyngden är 47, sk, nemligen lika för både ångoch lastvagnar, och der syllstighingen icke bör tagas större än 2 fot — skenor af 5, G pr fot uthärda med samrna spänstighet. Låt vara att man lägger till ett eller annat skålpund för slitningen, så skulle ändå: denna reduktion åstadkomma en besparing af 80 å 100,000 rår pr mil. På syllar och fästmedel utöfvar förminskningen icke så stor verkan, i anseende till det ökade antalet, dock måste alltid besparing uppkomma, då syllarne blifva 5, fot, i stället för 9 fot långa, och grofleken af dem och skenornasbindstycken kan i anseende till den ringa påkänningen ansenligt inskränkag. Grusbäddens bredd minskas från 14 till 7 fot (), och i anseende dertill att trafiken på en afskild bana kan helt och hållet inställas ett par månader under källossningen om våren, så behöfver ej beller grusbäddens djup vara så stort och dess sammansättning så konstgjord, som vid de välbygda allmänna jernvägarne — således äfven häruti en ansenlig besparing. Af underhållskostnaderna upptager öfverbygnaden den drygaste delen; påkänningen derpå förhåller sig direkt som tyngden multiplicerad med qvadraten af hastigheten. T. ex. ett framrulla 20 skEs tyngd med 3 mils hastighet anstränger sexton gånger så mycket som 5 sk4 med 1, mils fart. Derföre verkar belsstningens och hasiighetens inskränkande så välgörande i detta afseende. Ofta är vid hästbanorna en hastighet af 6 till 8 mil i timman oundviklig till erhållande af nog fart, för att utan behof af hästkraften komma öfver långa, nära jemna vägstycken; och på sådana ställen blir dylika banors underhåll svårare än små ångbanors. Angående bangårdar, fasta maskinerier, äkvagnar och uppassning samt andra till en ångbana Körande saker, kan det enskilta bolaget inskränka sig till det mest angelägna och nödtorftiga och derigehom bespara betydliga summor, utan att ändamålet förfelas; ty nägon ståt och lyx måste alltid medfölja ett statens företag, såvida det skall uppfylla flertalets anspråk. Af det nu antörda synes, att genom sporrviddens minskning till 3 fot, och hastighetens till 11, mil i timman, den deraf härflytande lättheten af rörelsematerielen och öfverbygnaden, möjligheten af skarpare krökningar och lutvingar, samt alla öfriga inskränkningar, den, uppglfna summan af 200,000 rdr imt pr mil icke torde vara för lågt tilltagen för anläggning och utrustning af en sådan mindre ångbana — samt att drifkostnaden bör blifva billigare än på de stora banorna, ehuru godset vanligen är sparsammare:7 Denna uppskattning af anläggningskostnaden sammanstämmer märkvärdigt nog med andra kostnadsförslag i den satsen, att anläggningskostnaden förhåller sig som.qvadraten af sporrvidden. Naturligtvis får man icke blindt tillämpa detta; men förhållandet är () Hvartill skall det tjena, att öka jernbanvallens bredd och kostnad för de gåendes beqvämlighet, NAT 0 T-TR