Aftonbladet – 18 oktober 1856, sida 2

bära stolar hit ner och under dessa orangeträd åhöra hvad doktorn berättar. Då de alla satt sig, började Aptonio: Som jag mer än en gång förut sagt er, är kyrkan i församlingen, dess förskönande, gudstjenstens och processionernas praktfullhet det förnämsta, ja det enda föremål för allmänt intresse, som är tillgängligt för massan af lekmän här i landet. Församlingskyrkan med dess kyrkvaktare, korgössar och tjenstepersonal skänker likväl endast ett inskränkt antal personer anledning till verksamhet. För att afbjelpa denna olägenhet ha brödraskap af många färger bildat sig under moderförförsamlingens vingar, och hvilkas ändamål uu att samla sig i ett eget andaktsrum få hy tillsammans bedja, begrafva sina döda och ut der en eller annan förevändning Finätat pår bjuda processioner. Det finns dn RN bvarje liten stad i Riviera, de rödas, de hv ödraskap, så benämda tag och de svartas brö P försedd efter färgen af de med kapuchonger försedda rockar, som bäras af bröderna. Hvart och ett af dessa samfund — naturligtvis det ena icke särdeles vänskapligt sinnadt mot det andra — har en talrik stab af dignitärer och tjenstemän: en prior och en underprior, en priorinna och en underpriorinna, ett kyrkråd, korgossar, krucifixbärare, fanbärare, lampbärare och så vidare, hvilkas årliga väljande, i synnerhet priorns och underpriorns samt kyrkrådets, sätta bröderna i låga. Som ni finner. blir således bvart och ett af dessa samfund en liten brännpunkt för småaktig äregirighet, rivaliserande, intrigerands och sqvaller. Hvad under, om de, i det tillstånd af ytterlig oKannighet hvaruti flertalet qvathålles och hvarigenom de äro oförmögna af intellektuella njutningar och sysselsättningat, i sin afstängning från allt deltagande ens8 i handhafvandet af sin församlings angelägenheter,