Aftonbladet – 16 oktober 1856, sida 3

SS nor och låtsa vara endast grefvar eller grefvinnor, Sir John tyckte sig troligen vara i samma kasus som :då han presiderade vid den middag han årligen gaf för sina underhaf-. vande vid Davenne. I Italien, liksom annorstädes, är det brukligt att föreslå skålar, men tal af tvifvelaktig vältalighet öfverröstades af det allmänna ljudliga klingandet af glas mot glas, Grefven proponerade en skål för deras högtärade v:rd och hans intagande dotter, hvilken drackmed allmän entusiasm. Borgmästaren, tvenne rådmän och fredsdomaren följde exemplet, visande mycken sinnrikhet i att uttänka va riationer öfver samma tema. Sir John kände sig uppfordrad att tacka å egna och sin dotters vägnar, hvilket han gjorde med ett något långdraget tal; och. doktor Antonio uttryckte på engelska, sedan ham för gästerna tolkat baronetenstal, i några nätta frager säll. skapets tacksamhet. Under aftonen visade sig Lucy, för första ången, hvilgnde på en rullstol, och vi befölva knapt säga att hennes skönhet och grace uppväokte stor sensation bland de entuaisstisko italienarne. Antonio sjöng Dågra af hans hemlands mest sprittande sånger, hvilka lifligt applåderades och begärdes da capo, och ritmästaren, som är ett slags lmprovisatore, extemporerade en sonett till misg Davenne, i hvilken han jemförde henne med en lilja, ett almträd, och med Minerva. till på köpet, hvilket med höga bravorop mottogs af alla närvarande, undantagades grefven, hvilken (ty det var en allmänt känd sak att grefven och ritmästaren stodo i spändt förnualiande till nvarandra) sågs, under det att sonetten deIklamerades, göra åtskilliga grimaser, ämnade att uttrycka hans tvifvel huruvids kompositionen verkligen vore improviserad. Med undantag af denna obetydlighet, hvilken und