Aftonbladet – 16 oktober 1856, sida 3

grundval, är totalt afskaffadt.Boider, föru bunden vid torfvan och underkastad fdags verksskyldighet, har genom en rättvis åtgärd blifvit oberoende egendomsegare, absolut herre öfver sin mark. Adelsmannen är icke mere än bonden sin egen herre, han är blott er större godsegare. Det skulle vara gagnlös att uppräkna de goda följderna af denna stoxs reform; den moderna civilisationens historia kommer att förtälja huru den ingriper i för hållandena. Efter detta första steg på på nyttfödelsens bana, sedan jordmonopolet blifvit upphäfdt, har regeringen föresatt sig et annat mål: hon har upphäft det monopol, som till stor skada för konsumenterna tyngde gr industrien. Man har lagt handen 4 pre ibitivsystemet för att för alltid undanrödja det. Prohibitivsystemet infördes i Österrike mot slutet af kejsar Josefs regering. Det var den tidens åsigt, som sedermera understöddes af kontinentalsystemet. Under 50 år led detta rika och med råämnen välsignade land under förbudssystemets tyngd, och i skuggan af detta skadliga träd växte en fattig industri och ett utbildadt lurendrägeri. Blott i några trakter, företrädesvis gynnade af vattenkraft och stora städers granskap, utvecklade sig en tämmeligen betydlig industri, som drog sin förnämsta vinst af bandarbetets billiga pris, en vinst, som härflöt icke blott af lifsmedlens låga pris, utan äfven af dem omständigheten, att bonden till sin egendoms skada hellre lånade kina armar åt fabrikanten, än till jordbruksarbetet. En klass af industriidkare vill jag emellertid icke glömma. Det var den, som undflydde de stora städerna och grundlade sina etablissementer vid rikets gränser. Deras egen produktion var obetydlig; den var blott en förevändning. Gynnade genom en kedja ef berg och farliga hålvägar, som drager nig utmed våra gränser, insmugglade de här ofantliga varuqvantiteter, påsatte dem sina stämplar och läto dem gälla för, eget fabrikat. Då kom jernvägarnes tidehvarf. När Österrike började anlägga jernvägar för att öppna en bresch i den kinesiska -mur, hvarmed det bittills varit omgifvet, måste det sysselsätta sig med följderna af denna stora nyhet, som nångdubblade dess beröring med utlandet. Detta skedde under åren 1838—1844. Man försökte derefter att upphäfva införselförbudet för sådana varor, som kunde konkurrera med den utländska fabrikationen. Man nedsatte tullen på råämnen och halffabrikater; man förändrade värdeförtullningen till vigtförtullning. Denna början till en reform, så ringa den än var, lemnade likväl en oskattbar erfarenhet. Såsom exempel kan anföras att, man bade uppbäft förbudet för svarfvade arbeten, snickeriarbeten, effekter af koppar, vågar, pianos, ur, porslin och glasvaror, och just dessa industrigrenar kommo snart i flor och blefvo ganska vigtiga exportföremål. Man hade upphäft förbudet för några numror af bomullsgarn, man hade nedsatt tullen på vissa andra till 4, Yo af den gamla tariffen, och ögonblickligen uppstod en betydlig garnindustri, vätfverier och tryckerier för tyger. Men huru svaga voro dessa försök i jemförelse med vidden af det allmänna onda, hvaraf bela tullsystemet led! Tullbomar åtskilde de särskilta delarne af riket. Ungern och dess biländer voro vid den tiden förenade med monarkien blott genom dynastiska band. Dessa ofantliga länder voro icke underkastade samma skattesystem, som de andra provinserna; regeringen bade från dem blott en årlig kontribution. Man trodde sig derföre böra skydda de beskattade ländersa mot de icke beskattade, och Ungerns produkter tvungos att betala sin tribut vid de vid provinsgränsorna uppförda tullbomarne. År 1849 har, till följd af bekanta händelser, upphäft skilnaden i förvaltningen mellan de ungerska länderna och det öfriga Österrike: Skatterna förändrades efter ett öfverensstämmande system, och de inre tullskrankorna upphäfdes. Denna förändring utöfvade ett stort inflytande på värdet af den ungerska jorden. Priserna på detta rika lands råvaror, för hvilka den stora österrikiska marknaden öppnades, stego plötsligen och med dem jorden. Ett ungerskt joch (plogand om 114 svenskt tunnland), som man ilttills i de fruktbaraste trakterna kunnat få för 40 —50 floriner, kan nu icke köpas eas i de mindre produktiva trakterna för dubbla summan. Före upphäfvandet af de inre tullskrankorna kunde för öfrigt regeringen icke tänka på en radikal reform i tull-lagstiftningen. Iden ill denna reform upptogs 1849 af friherre von Bruck, som då var handelsminister, och ;n kommission nedsattes för att utarbeta en 1y tariff, Undertryckande af alla förbud, å stora lättnader som möjligt för de råämnen, om erfordrades för tillverkningen, måttliga ullar på halffabrikater och prohibitionens erättande med en tull af 20 procent af värdet — detta var kommissionens på förhand betämda program. I medio af Januari 1851 sammanträdde i Wien en kongress för tulleformen, sammansatt af: deputerade från hanlelskamrarne, kommersiella och mdustriella natituter, af handelns, industriens, åkerbrukets ch vetenskapens notabiliteter. Denna kon;ress hade att öfverlägga om det af den mitisteriella kommissionen utarbetade förslaget. Man hade valt detta medel, som afskar de inderordnade och lokala frågorna; man undrek de alltför exclusiva resultaterna och medaf icke desto mindre alla intressen att göra ig gällande. Regeringen förklarade genast id kongressens början, att sedan grundsatsen m upphäfvandet af all-prohibition vore en eslutad sak, så: var någon diskussion om lenna grundsats icke tillåten. Denna tullkon