Aftonbladet – 14 oktober 1856, sida 2

utgör en minskning emot hvad den gamla läsordningen för gymnasierna, som finnes bifogad 1820 års skolordning, stadgade för naturalhisterien ensam. Tyska språket begynner i d:dje klassen med 4 timmar, men får genset i den påföljande endast 2, och i de öfriga dels , dels i den sista 2. Franska språket begynner i 2:dra klassen med icke mindre än 8 timmar, får i den nästföljande 4, och derefter dels 3 dels 2 samt fortsättes hela läroverket igenom ända till och med öfversta klassen. Dessa missförhållanden, ehuru anmärkningsvärda, äro dock en obetydlighet emot det, som företer sig i afseenda på engelska språket. Om detta språk, hvars kännedom i vår tid väl måste erkännas vara icke mindre vigtig för den som lärt sig latin och grekiska, än för den i desss språk okunnige, säges i stadgan (S 14;, att undervisning deri (likasom i hebreiska!) skall meddelas under de två sista skolåren inom högre läroverk åt de lärjungar, zom sådant åstunda och som läsa latin och grekiska. När man ser på den bifogade läsordningen, som innehåller timtabell för dessa lärjungar, finner man emellertid, att ingen enda timma inom någon klass blifvit åt nämde språk anslagen. Då vi icke kunna förklara detta såsom glömska, måste vi följaktligen antaga, att undervisning i engelska endast får medd lag på extratimmar, utom läsordningen. När detta tillika icke får ske förr än under de två sista skolåren, kan man lätt inse, burv undervisningen uti ett f den moderna bildningens vigtignate grundämnen sålunda måste lida och huru öfverhufvud bildningen i tidens anda måste komma att äfven härigenom blifva fortfarande tillbakasatt till förmån för der döda forntidens. Och likväl är det långt ifrån att språketudierna kunne sögas vara tillbakasatta till förmån för de egentliga sakämnena. Det är tvärtom just dessa, som blifva de mest lidande. Vi nämde, huru don åt naturvetenskapen anslagna tiden blifvit inskränkt. Afven historien, som förut på gymnasierna hatt minst fyra timmar i veckan, har fått sina lärotimmar inskränkta till Llott tre i veckan, och ändock skall till exempel hela nyare historien jemte Asiens, Afrikas, Amerikas och Australiens geografi läras i en enda klass (den sjette) och på ett år! Knapp händigare kan väl icke nyare historien affärdes. Matematiken är det enda sakämne, som fått behålla sin undervisningstid oförmiagkad. Det är klart, att dessa inskräpkningar i sakämnena hafva blifvit gjorda till förmån för språkstudierna, och då man icke kunnat undgå att egna en större uppmärksamhet än förut åt såväl modersmålet som de främmande lefvande språken, men långt ifrån att medgifva någon. inskränkning i studerandet inom skolorna af de gamla, tvärtom gifvit äfven dessa en större utsträcknisg än förut. så har härigenom ett missförhållande uppstått, som är ingenting mindre än egnadt att bereda den själskrafternas harmoniska utveckling, och den praktisks duglighet för lifvet. som iman vid ungdomens uppfostran åsyftar. Vi erkänna gerna den omätliga svårigheten att förlika det mångläseri, som tiden kräfver och till en viss grad måste kräfva af våra skolor, med ett förnuftigt afseende på en sund pedagogiks fordringar, — en svårighet så stor, ati vi icke känna någon skolordning i något land. der den ännu blifvit löst på ett tillfredsställande sätt, — men en mindre tillfredsställande lösning, än den som här blifvit försökt, då man t. ex. uti en klass (den 7:de, eller nästöfversta) vill anslå icke mindre än 22 lärotimmar i veckan åt språk, engelska och hebreiska dervid likväl ännu oberäknade, och blott 10 timmar, eller mindre än hälften deraf, åt alla öfriga läroämnen tillsammans. Och icke nog med det öfvermått af lärotimmar, som språkundervisningen inkräkter i skolan. Dertill komma ännu dessutom skriföfningarne, som till största delen måste utarbetas hemma, och som t. ex. i den nämda klassen, enligt den bifogade så kallade läsordningen nr 2 som angifver lärokurserna för hvarje klass, icke blott äro föreskrifna i svenska, franska, tygka och latin, utan ännu dertill äfven i — grekiska! För de lärjungar, som icke läsaklassiska språk, eller hvad vi med den vanliga benämningen kallat den reala linien, är tident indelning jemförelsevis vida bättre uppgjord, bvilket vi med nöje erkänna. Man behöfver blott kasta en blick på timtabellen för denna linie (bil. A:2), för att genast inse, hvilken utomordentlig fördel ett längre uppskjutande af de gamla språkens läsning måste medföra. Sålunda finner man här naturvetenskapen uti 3:e klassen häfva 6 och i de fyra följande 4 timmar åt sig anslagna; iden öfversta likväl blott 3, hvilket för denna linie på detta stadium synes. nog litet; särdeles när man haft råd att bestå den företrädesvis omhuldade franskan, som i 2:dra klassen börjar med 8 timmar, i de: öfriga 6, 5 och ännu i den öfversta 4 timmar i veckan. Matematiken, som på den klassiska linien har 4 timmar, får på den reala 6; och engelska språket, som på den förstnämda linien blifvit utan timma, inträder på den reala i 4:de klasser med 5 timmar i veckan, samt bibehåller detta timtal ända till öfversta klassen, der det får 3: Vi vilja icke uppehålla oss vid de anmärkningar, hvartillden nyssnämda: läsordningen n:r 2, som utstakar lärokurserna för hvarje klass) gifver anledning, t. ex. genom utvidgade och särdeles bestämda fordringar i latin och grekiska, under det att måttet af den kunskap, som bör meddelas i de flesta öfriga ämnen, lemnats mer eller mindre obestämdt, o. s. Vv. Vi anmärka endast i allmänhet, att äfI Speranza bära in. och ni måste helt mnassift