Aftonbladet – 11 oktober 1856, sida 3

AO mn sina vänner i Genua, till och med till britiske konsula der. Kyrkoherden lemnade oss ett bref, i hvilket hat förklarade att Battista vore så godt som faderlös, ty bans far hade öfvergifvit honom då han inte var mer än två år; men ingenting bjelpte. Och hvad hade det väl kunnat göra till saken, frågade Lucy, om hans far verkligen varit död?, Jo, ser fröken, då hade han inte kunnat tegas till kronans tjenst. En enkas enda son är fritagen derifrån. Lagen är så till vida barmhertig mot den, hvars far är död; och hvarföre skulle den inte visa samma barmhertighet mot den, hvilken har lika litet godt af gin far som om han låge på kyrkogärden? Men hvad tjenar det till att tala derom? Den fattige förmår inte att strida mot lagen — Battista är, som ni vet dömd, och — (Speranza gjorde ett kraftfullt bemödande att bekämpa sin rörelse, och fortfor långsamt och med lugn) — Näå väl, få så vara; jag kan bära alltsammans utan att klaga. Hvar och en är inte född till att bli lycklig. Jag är beredd att afsäga mig mina förboppningar i denna verlden såsom ett offer till den heliga jungfrun. Om det är beslutadt att jag inte skall bli Battistas. hustru, så har jag styrka att afsäga mig honom på denna sidan grafven. Men jag kan inte, nej — fortfor hon, i det tårarne med bäfiighet framstörtade ur i hennes ögon — jag kan inte uthärda att han skulle vända sig till det som ondt är; att han, som var den förträffligaste af alla ynglingar, skulle börja att bryta mot Guds bud, och att vi skulle bli skilda från hvarandra i all evighet. Det är detta som söndersliter mitt hjerta och drifver mig till vansinnighet. O, nej, nej! Gud skall icke åta det komma dertill. ; Detta var första gången som Lucy någonsin blickat in. i ett lidande hjerta — detta var