Aftonbladet – 11 oktober 1856, sida 2

papper på rådhuset, och ett på vårt hus, der Battistas stackars mor senast bott, med en uppmaning till honom att inom en viss utsatt tid inställa sig. Detta var ju rent af orimligt, ty hade icke borgmästaren sjelf med tydliga ord förklarat, att Battista inte kunde bli tagen? och hur skulle han kunna lyda kallelsen, då han, som man visste, var tre månaders väg borta? Nej, nej! fortfor hon i en ton full af förtrytelse, allt detta skedde för att kasta en skugga af att ha brutit mot lagen på den arme gossen; och hvem kunde ha något intresse i att låta honom synas brottslig, annan än kommendanten i San Remo ? Huru! kommendanten i San Remo?s frågade. Juoy öfverraskad. Ni måste vetan, fortfor Speranz: den der kommendanten hade gamle a till Battista, och nu skall ni få höra orsaken En gång skickade kommendanten bud till Battista och tillsade honom att skaffa honom någon god fisk, ty han skulle ha en stor middag för ståthållaren i Nizza. Battista fångade en ståtlig San Pietro, och bar den till kommendantens palazzo, väntande sig beröm och hederlig betalning. Men man bjöd honom jemt hälften så mycket som fisken Var värd, och detta förtretade honom, å han gjort sig så mycket besvär, och han sade att ban hellre ville kasta den tillbaka i hafvet, än lemna den för mindre än hvad den var värd; och så gjorde han, och den stora middagen gick alldeles på tok derföre, att det inte fanns någon fisk. Då kommendanten fick höra orsaken, blef han förfärligt ond, och svor, att Battista förr eller senare skulle få plikta derför. Vi kunde inte låta bli att tycka, ätt det var synd om Battista, ehuru vi bannade honom duktigt för att han stält så illa till åt sig Tänk er en fattig fiskare som vågar trotsa den förnämste mannen i provin-!