vid godt mod; det återstår endast tre måna-! der, och hvem vet om du icke kan draga en lycklig nummer, och då blefve du fri från alla bekymmer i den vägen. Gud gifve det ginge så! sade Battista. Gud var nådig erot oss, ty när tiden kom var Battistas nummer en af de högsta, och han behötde icke komma i kronans tjenst. Han var ej närvarande vid dragningen, hvilken skedde i Nizza; men det gjorde ingenting till saken, ty herrarne drogo för de ynglingar som ej voro närvarande. Så snart Battistas lycka blef bekant i Bordighera, skref borgmästaren ett bref till honom till Genua, der han befann sig — ett riktigt vackert bref — för att meddela honom den lyckliga nyheten; och med detta bref i handen erhöll Battista tillåtelse att begifva sig hvart han behagade, och alla de pepper han behöfde, och han seglade bort till ett ställe som ligger långt, långt bort. oo Från denna dag hade vi icke annat a olyckor. Enkan Susan insjuknade i feber och dog inom en månad, trots doktor Ano nios omvårdnad. Jag blef så bedröfvad öfver denna oväntade förlust och öfver att vara nödsakad att meddela Battista denna sorgliga nyhet — ty han hade ålagt mig att Jära hor nom veta allt, godt eller ondt, som kunde hända hans mör — och jag var de sutom så försvagad af vakandet VI hennes sjuksäng, att jag kort derefter insjuknade, och låg till sänds i sex veckor, och skulle aldrig kommit up igen, om icke doktor Antonio varit. Jag hade just börjat att gå upp, då borgmästaren en dag gjorde besök här och sade att Battistas sak icke var så klar som han först trott, och att Battista måste inställa sig inför revisionskomitån, hviken nu inskrifvit honom i kronans tjenst, och att om han inte inställde sig, skulle han anses som lag brytare. Ett par dagar härefter uppsättes ett