Aftonbladet – 8 oktober 1856, sida 2

gar af en antisocial faktion, som från den ena ändan af Europa till den andra med raseri kämpade emot folkens frihet, och som, för att kunna förstöra densamma i dess källa, ville tillintetgöra all konstitutionel styrelsen. Efter 1830 deremot är det tanken på en mäktig demokrati, som förorsakar honom tusen farhågor. Han vill ej, sade han i Februari 1831, hyså det minsta tvifvel om redligheten af konung Ludvig Filips åsigter; men under en så orolig tid måste man vara på sin vakt, det fordras vaksamhet, i synnerhet för en ny dynasti... Underrättelser, dem han från flera håll erhållit, komma honom att tro, det försök blifvit gjorda för att i hans land utså frön till tvedrägt. Hen förvånar sjelfva österrikiske ministern med sina nya teorier. Aristokratien måste vara stark), sade han i September 1833 till grefve Woyna, den måste sätta en mäktig damm emot den demagogiska strömmen. Kain och Romulus, se der aristokrater, sådana vi behöfva. De tvekade ej att utgjuta sina egna bröders blod... Tacka hr Metternich å mina vägnar för hans ädla bemödanden att bekämpa revolutionärerna. Kejsaren af Ryssland och: han äro Europas räddare,! — Vi afbryta här, förbehållande. oss att återkomma till slutet af dessa historiska meddetanden och de betraktelser, hvarmed hr Geffroy beledsagar dem.