Aftonbladet – 8 oktober 1856, sida 2

omöjligt att få ur Rosas. hufvud att jag räddade hennes dotters lif i hennes sista sjuk: dom, hvilket icke är fallet; och hvad Speranza beträffar, anser hon sig stå i en ofantlig tacksamhetsskuld hos mig för några bemödanden jag gjorde i en sak som låg henne mycket om hjertat, bemödanden, hvilka, sanningen att säga, helt och hållet misslyckades. Huru uvpptinningsrik ni är i edra försök att nedsätta erl Alldeles icke, miss Dayenne; jag försäkrar er att jag har en tämmeligen god tanka om mig sjelf, men jag kan inte fördraga att bliiva för högt uppskattad. Skulie ni vilja veta hvaruti dessa stora utsigter, öfver hvilka Speranza skryter, bestå? Jayj det vill jag visst,, sade Lucy. e skola förefalla ganska ömkeliga då de ioskränkas till deras naturliga proportioner, Föslidet är — men för att vara tydligare bör jag måhända föret omtala för er den kedja af omständigheter, som förde mig till detta ställe.v Ack ja, gör det, sade Lucy ifrigt. Det är en berättelse, till hvilken få ord behöfvas. Ått en inföding från Sicilien, eller någon annan del af denna halfö, hvilken endast begärde att få lefva och dö i sitt hem, plötsligen och med våld blifvit bortärifven derifrån, lemnande en lågande stridsplats bakom sig, och med hela vida verlden framför sig, är en. h ndelse, som alltför ofta inträffar i detta oordningarnes land, för att erfordra någon förklaring, Att vara eller endast missnkas vara frisinnad, är tillräckligt att utätta hvilken italienare som helst för en såmöjlighet. Men hvad som måste förefalla, och i sjelfva verket är mera besynnerligt, då man besinnar det allmänna tillständet af förtryck, som är rådande i alla stater uti Italien, är huru en person, fördrifven från Sicilien, kunnat finna en tillflyktsort och blifva