Aftonbladet – 3 oktober 1856, sida 2

neter, liknande sir John. Tack, sade han ännu en gång, hjeriligt skakande Antonios båda händer. Italienaren satte på sig sin hatt, samma toppiga hatt, som så skrämt och förnärmat sir John vid deras första sammanträffande, och -de båda doktorerna vandrade, sida vid sida, fram motosterian del mattone. Doktor Yorke undvek att omnämna den förklaring om att ingen förolämpning varit menad, hvilken enligt gir Johns instruktioner var den hufvudsakliga inledningen, som borde föregå underhandlingarne. Han hade icke lust att riskera framgången af sin dip!omati enom någon så kinkig punkt, Han kände alltför väl Antonios varma och högsinnade natur för att icke vara öfvertygad om att hvarje hänsyftning å detta ämne från :baroneten skulle på halfva vägen mötas och begvaras af italienaren i samma anda. Sir John hade emellertid oupphörligt vandrat fram och tillbaka i salen, i ett tillstånd af stort bryderi, alltemellanåt trädande ut på balkongen, som utgjorde gränsen af hans promenadområde åt ena sidan, för att se fram mot vägen, som förde till Bordighera. Under en af dessa hvilostunder upptäckte -broneten de båda herrarne, som kommo. arm 1 arm utför höjden — en syn, hvilken tycktes vara honom särdeles motbjudande, ty hans näsborrar sammandrogo sig plötsligen, som om hvarje oratigeoch eitronträd i trädgården utandats skadliga och illaluktande ångor. Men då de båda herrarna inträdde i rummet, syntes intet spår efter stridande känslor på sir Johns glatta panna, och ban mottog dem båda på ett högst nådigt sätt. Han nedlät sig till och med att säga till Antonio några höfliga ehuru tämmeligen formliga ord, uttryckande han ledsnad öfver: det missförstånd, som egt rum, och hvilka framkallade från italienaren en förklaring af liknande syftning, men långt