Aftonbladet – 3 oktober 1856, sida 2

dig administration i Helsingfors samt en särskild minister med tillhörande kansli i Petersburg. När författaren, gåsom ett bevis för sitt påstående, åberopar den omständigheten, att de tillgångar, som nu kunna användas för landets och folkets båtnad, med tusende och millioner öfverstiga de under svenska tiden för detsamma disponibla,, så förgäter han, eller har icke när:.are kännedom om den stora tillökning i tillgångar, som det fordna moderlandet vunnit i senare tider, och hvilka komma alla dess särskilta landsdelar till godo. Då svenska kronans inkomster af Sverge och Finland år 1796 endast uppgingo till 7,531,817 rår, och då totalbeloppet af svenska kronans utgiftsbudget år 1810 kan beräknas till 7,389,631 rdr, så hade det 1830 stigit till 9,614,513 rdr samt år 1855 till 19,104,876 rdr bko. I någon mån anmärkningsvärdt torde vara, att man vid en öfversigt af qvinqvennietabellerna från 1751 (då de först begynte) till 1803 (det sista år, då de äfven omfatta Finland) finner, att folkökningen i Finland var ganska betydlig och allud större än i moderlandet; samt att under sistförflutna halfva århundrade Sverges folkökning egt rum med en alltjemt stigande progression, hvaremot Finlands befolkning ökats 1 en långt mindre progression än under förra århundradet. Löjligt är att, såsom bevis på Sverges svaghet och oförmåga att skydda andra, anföra, att ännu i våra dagar årligen bundradetals personer ifrån Sverge utvandra för att söka sig lättare bergning i den aflägsna vestern på andra sidan verldshafvet. Med hjelp af dylika argumenter skulle författaren lätt kunna bevisa, att Storbritannien, som lemnar de största bidrag till emigrationen åt vester, är en mycket fattig och vanmäktig stat. Om utflyttningarne från Ryssland äro ringa, så har det sina ganska goda skäl, som icke stå i något samband med välbefinnande och belåtenhet från befolkningens sida. De arma ester, som ofta äfventyra sitt lif för att i en bräcklig båt fly hit öfver Östersjön, ge oss litet emellan lefvande erinringar om beskaffenheten af den ryska utflyttningsrätten. j Man bör för öfrigt, i sammanhang med det nyss anförda, erinra sig, att om också Rystland för skenets skull icke kräfver några direkta skatter från Finland, så finnes det mer än ett sätt att indirekt utsuga landet. som visst icke lemnas obegagnadt; så t. ex. den prohibition, som Finland måst underkasta sig till fördel för de dåliga ryska fabrikerna och hvarvid, såeom författaren på ett annat ställe sjelf framhåller, de finskta industrialstren icke ens fått åtnjuta recip:ocitet, hvarigenom finska industrien hålles nere, och menige man i Finland för en mängd sf sina alldagliga behof måste ganska tungt skatta till Ryssland. De anslag till understöd af finska statsmedel. hvarigenom man det oaktadt velat hålla vissa industriella etablissementer vid skenlif, gå under sådana förhållanden förlorade, utan all väsentlig nytta för landet. Författaren anför, att då missväxtinträffade under den svenska tiden, dåvarande styrelse stundom måste, i stället för understöd, till landsorterna sända anvissingar om tillredande af nödbröd, hvaremot af den nuvarande regeringen en magasinsfond af 41;000 tunnor spanmil är grundlagd och 250,000 rub. sr be stämda till jordbrukets befrämjande, samt att det fordora fanns trakter, der nödbröd mnästan ver folkets ständiga näring, men hvarest den yngre generationen nu endast traditionsvis af da gamles berättelser känner dessa svåra tider. Härvid bör anmärkas, dels hvad författaren nyss förut sjelf medgifvit, att svenska regeringen just hade tagit initiativet till upprättande af magasiner samt äfven af egna förråder lemnade allt möjligt underatöd, dels att minskad missväxt och jordbrukets förkoran i Finland näppeligen kan tillskrifvar den ryska styrelsen, då Sverge i senare tider gjort långt större framcsteg i deita hänszende och kunnat icke blott egna proportionsvis långt betydligare anslag till jordbrukets förkofran, utan äfven rikliga understöd åt deaf missväxt lidande orterna, hvarjemte sjelfva missväxterna böfvit färre och af mindre utsträcksipg. Då Sverge år 1810—14 införde orakring 1, million tunaor spanrsål årligen, så införde det 1854 46,702, men utskeppade 1,026,226 tunnor. Under riksdagarne från 1823 till 1844 bevilj.des betydliga kreditiver till undsättning för inträffande missväxt, så t, ex. vid 1828—30 års riksdag 1 million rdr bko. De summor, som i Finland blifvit använda till upprättande af ett mindre, efter allt hvad vi kunnat erfara tämmeligen klent landtbruksinstitut i Mustiala, till nägra smärre reseunderstöd, till förbättring af linkulturen o. 8. V., torde icke ens kunna komma i fråga att jemföras med hvad hos oss blifvit utgifvet för dylika äsdamål. Synnerligt illa faller det sig att skrytsamt nämna 340,000 pappersrubel, anslagna till nya vägar i Finland, vid sidan af de i sanning storartade anslag, som Sverges rikes ständer lemnat till dylka arbeten, nu senast till begynnande af de stora jernvägsanläggningarne. ; Författaren talar med en i sig sjelf berättigad tillfredsställelse om anläggningen af Saima kanal; men då han dervid framhåller, att redan för 350 år sedan insågo de styrande fördelen af cen kanalförbindelse mellan Sai men och Finska viken och att arbetet derpå tvenne särskilta gånger begynte, men måste afbrytas, för att först i våra dagar med framgång begynnas och fullbordas; så synes han förgäta, att de här omnämda försöken , på en tid. då man icke hade vunnit den större in