Aftonbladet – 2 oktober 1856, sida 3

ManHägerfifbÅbo? Underrättelser, följande!: Hushållningssällskapets exposition af linne och bomallsväfnader, en företeelse oss veterligen alldeles ny 1 landet, pågår fortfarande intill månadens slut och emot kostnadsfritt inträde. Man ser här tillverkninningar från Åbo och Björneborgs, Wasa och Uleåborgs lån i jembredd med produktioner från Sverge och England m. m., och man måste tillstå att jemförelsen är intressant och lemnar icke ringa vitsord om linneoch väfverikulturens framsteg äfven i vårt land. Skada blott att icke alla eller flere delar: af landet hunnit eller kommit att egna sin gärd af deltagande i denna exposition. Till inspektör för fiaska landtbruksinstitutet har hushållningssällskapet invalt hofrättsrådet G. A. Tihleman i ledigheten efter den nyss aflidne öfverste Jägerscbjöld. — Bland notabla resande i Åbo nämnas mr Joseph Sturge, ordförande i fredsvännernas komite, hvilken under senaste krig bildades i Engtand. — Teatern i Åbo skulle öppnas den 8 Oktober af hr Oscar Andersson med sällskap, AMERIKA. Om den tillämnade men rmisslyckade revolutionen i Mexiko erfar man från nämde stad ander den 19 Augusti följande. Den 16 Augusti på qvällen lät distriktguvernören häkta fyra generaler, Ramulo Diaz de la Vega, Suarez Navarro, Miguel Blaneo och Gamboa, jemte tvenne andliga, canonicus Velasquez de Ja Cadena oeh priora i S:t Domingoklostret, Zubeldia. Redan påföljande natt blefvo de afförde till Vera Cruz. Sammansvärjningen, hvilken redan förut var uppspårad af regeringen, förråddes utaf en af de medsammansvurne. Själen i företaget, general Vega sjelf, tyckes emellertid varit orsaken att det ej kom till utförande, itby att han ej vid rättan tid infann sig på den bestämda mötesplatsen. Han häktades i sin boning några leguas från Mexiko. Målet för denna militäriskt-kler:kala sammansvärjning tyckes hafva varit ett fullkomligt återställande af de miliärens och presterskapets privilegier, hvilka sf den närvarande regeringen blifvit upphäfda. På ön S:t Vincent skall koleran hafva rasat till den grad, att hela ön nästan blifvit fullkomligt öde. De, som icke dött, hafva flytt undan.