Aftonbladet – 2 oktober 1856, sida 2

Ja, jag slog henne åder,, svarade Antonio. Skulle ni ha gjort det? Ja visst, symtomerna tilläto ingen tvekan. . Klockan sex om aftonen hade febern lagt sig, och den var i morse, efter en natts söron, helt och hållet försvunnen. Patientens tillstånd är, som ni sade, så tillfredsställande som man kan begära. Jag har ingenting mer att tillägga, beträffande den sjuka, tillade Antonio tystnande. Och jag, sade doktor Yorke, med en ifver, eom var ämnad att mildra doktor Antonios rättmätiga förtrytelse och låta sir John fatta nödvändigheten af att på något sätt visa sin erkänsla för de bevisade tjensterna, och ja har intet annat att säga än — fortfar, och mi pi vara lika lycklig som hittills. . Jag tackar ers, sade Antonio med någon tillbakadragenhet. Derefter tillade han, vändande sig till sir John: Jag hoppas ni icke har något att invända, sir.. Baroneten, som icke rätt visste hvad han skulle säga, bugade sig så artigt han kunde. . Och nw, återtog Antonio, resande sig, såterstår för mig endast att säga, att Jag öfverlemar min patient i skickligare händer, och att önska er god morgon., a de Det kan inte vara er :mening, min bäste rän, sade doktor Yorke, som kände att det mu var förbi med dem; och den gode mans en blef så orolig, att hans gaffel, på hvilken an hade ett stycke skinka, stannade på vägen mellan hans tallrik och hans mun, under det utt hans uppspärrade ögon irrade från baro. neten till den mörklagde italienaren. Ursäkta mig, doktor Yorke, men jag menar just hvad jag säger. Jag harskäl, hvilka nödga mig att handla på detta sätt. En läkare måste, för att kunna uppfylla sitt åliggande na obegränsad makt, och detta har Jag ej nan måste ega icke endast sin patients .för