Aftonbladet – 2 oktober 1856, sida 2

Det ekulle naturligtvis icke skada Svenska Tidningens aktier, om den del af allmänbeten, som, icke begriper hvad den läger, kunde förmås att sätta tro till något sådant. Om regeringen skulle uppriktigt omfatta liberala styrelsegrundsatser i den vidd, som vi för utvecklingen af l.ndets andliga och materiella krafter anse nödvändigt, skola vi icke tveka att understödja regeriogen. Detta vore en gifven följd af det slags opposition, som Aftonbladet gör, och anledningar hafva visserligen icke saknats till den förmodan, att vi möjligen då finge nöjet att befinna oss på samma sida med Svenska Tidningen. Men på annat sätt, och så vida icke de konservasive helt och hållet upphöra att vara konservative, se vi icke huru något närmande emelian deras organ och Aftonbladet skall kunna ega rum. Svenska Tidningen söker emellertd nu sjelf att betaga oss äfven denna utsigt till möjlig försoning, då hon i dagens nummer högtidligea förklarar : Att vi (Svenska Tidningen) skulle följa regeringen, om hon vände åt venster, kommer för visso icke att inträffan. Vi önska, att omständigheterna snart må gestalta sig så, att allmänheten genom erfarenheten får tillfälle att pröfva, huruvida letta verkligen skall vara en krigsförklaring eller måhända blott en rekogroscering. I anledning af vårt ytträmg sett junkerpartiets påkomna liberalism ickWsan gifva framåtskridandets vänner något förtroende, uttrycker Svenska Tidningen sin förundran öfver att vi icke taga detta parti på orden, tacka för dess biträde och tillgodogöra oss dess bemödanden. Med förlof, det är just detta vil öra, och för att så mycket lättare kunna försäkra de liberale om junkrarnes biträde i sådana frågor, der detta möjligen kan påräknas, hafva vi till och med underlåtit att i tid och otid agitera den för dem så förhatkga representationsfrågan. Äfven detta har man å ett annat håll, der man icke vet eller låtsar veta, huru stor vigt det ligger på att välja rätta tidpuskten för en frågas agiterande, sökt att äkna Afronbladet till last; och man har haft all möda ospard att betrakta den tystnad, Aftonbladet någon tid iakttagit irepresentationsfrågan, såsom ett bevis på minskadt intresse derför eller något ännu sämre. Det frarmlyser af den artikel i Svenska Tidningen, mot hvilken vi i förgår gjorde några anmärkningar, att hon icke är obenägen att gifva fart äfven åt denna föreställning, som också kunde i sin mån lända att i enfaldigt folks ögon kompromettera Aftonbladet. Svenska Tidningen utgjuter nemligen sin salvelse deröfver, att man en tid fått, såsom hon uttrycker sig, vara i fred för revolutionära och antimonarkiska representationsförslag. Det skulle vara intressant att af Svenska Tidningen erfara, hvad hon egentligen menar med dessa förslag. Var det möjligen det af Kongl. Maj:t 1848 framlagda representationsförslag, som var revolutionärt och antimonarkiskt och som nu fördömes såsom genom sin radikalism öppet hotande adelns och presternas politiska tillvaro? Vi kunna för vår del icke anse något af de framlagda representationsförslagen hafva inneburit frö till en revolutioh Vi tro, att till och med sjelfva 1840 års förslag, genom den öfvervigt det inrymde åt det jordbrukande bondeståndet, i sina resultater skulle hafva blifvit tillräckligt både konservativt och monarkiskt. Likaså är det vår fullkomliga öfvertygelse, att adelns stöllning både utom och inom representationen, genom ståndsinrättmingens upphäfvande och antagandet af den samfälta valprincipen, skulle blifva vida fastare och mera inflytelserik, än den är under nuvarande ståndsförhållanden, då, som erfarenheten ådagalagt, adelns aktier, åtminstone såvidt dessa utfärdas af det bolag, som under riksdagarne konstituerar sig på riddarhuset, fallit allt mer och mer. Och vi upprepa än en gång, att om riddarbuset förstode att rätt bedöma och inse svenska adelns verkliga, både politiska och ekonomiska fördel, så skulle detta hus vara det första, som röstade för ett representationsförslag, deri adeln uppginge uti nationen och upphörde att vara ett särskilt stånd. Äfven presterskapets ställning skulle, efter vår tanke, blifva vida fördelaktigare än nu, derest det upphörde att utgöra ett eget sjelfskrifvet stånd inom den lagstiftande församlingen, och denna olyckliga qvarlefva efter katolicismen försvunne ur vår statsförfattning. Intet hinder är starkare mot utvecklingen och det rätta användandet af den presterliga, religiösa verksamheten, än presters inblandning i alla möjliga verldsliga och politiska bestyr samt det derifrån oskiljaktiga privilegiesystemet, för hvars skyddande presteståndets politiska tillvaro, inom representationen ensamt synes ega något intresse. Svenska Tidningens förskräckelse för em representationsförändring eller de så kallade revolutionära representationsförslagen, finna vi för öfrigt ganska naturlig, ty den stiltje, som i detta hänseende för närvarande herrskar, kommer icke att räcka så särdeles länge. Representationsfrågan har hitintills inom Sverge haft hufvudsakligen en svensk betydelse. Den kommer möjligen förr än mången anar att få en skandinavisk; ty, säga hvad man vill, skandinavismen är numera icke endast ett hjernspöke eller en studentpolitik,, Sjelfva f. d. utgifvaren af Svenska Tidnifigen bar ju erkänt den såsom vida mera betydande uti det granna tal Kan höll vid festen på Hasselbacken den 16 sistlidne Juni. Det börjar till och med misstänkas, att äfven den europeiska diplomatien vid denna: ide fäster större uppmärksamhet, i samma mån sympa