Aftonbladet – 2 oktober 1856, sida 2

bland vilkoren för verkliggörandet af den skandinaviska enheten måste vi anse äfvea det, att Sverges statsförfattning närmar sig Norges och Danmarks, enär det hvarken är tänkbart eller önskvärdt, att dessa länders skulle närma sig till Sverges. Följden häraf måste otvifvelaktigt blifva, att den härvarande ståndsförfattningen måste lemna rum för en enklare och mera demokratisk representation. Således förutsätter den skandinaviska iddn äfven upphörandet inom vår representation af ståndsväsendet, så att om man vill främja den förra, man också måste bereda sig på att icke vidhålla det senare. Måhända är det ögonblick icke långt borta, då den rätta tidpunkten inträder att åter, och vi hoppas med mera framgång än hittills beklagligen kunnat ske, upptaga denna fäderaeslandets lifsfråga. Vi skola då ingenting försumfma för att äfven i vår mån åter bringa den stora frågan till lif, och göra oss ingen förhoppning om att dervid komma att stå på samma linie med Svenska Tidningen. Till slut ett ord om den af Svenska Tidningen så ömt rekommenderade försonlighetspolitik, hvilken hufvudsakligen skulle bastå deri, att hädanefter icke två stånd stannade emot tvån, Detta vore äfven i vår tanke särleles önskligt. Troligen vore det också tämmeligen lätt att åstadkomma, med ett vilkor, som beror helt och hållet på regeringen, nemligen det, att hon uppställer sitt program för riksdagen så, att det finner sympatier hos borgareoch bondestånden, då vi äro fullt förvissade att motståndet inom adelsoch prestestånden icke blir af farligare beskaffenhet, än att det kan, som man säger, b!åsas bort. Exemplen äro visst icke få på motståndets vanmakt hog dessa stånd, när nemligen regeringen med allvar och bestämdhet låtit dem förstå hennes vilja att tillvägabringa ett henne behagligt be-. slut. Och detta borde väl icke blifva svårare endast derföre, att regeringens mening öfverensstämmer med de två andra ståndens mening, i fall så lyckligt skulle hända. Vi anföra exempelvis besluten på riddarhuset i frågan om det s. k. principbetänkandet eller grunderna för den nya kriminallagen vid 1845 års riksdag samt skatteförenklingsfrågan vid 1854 års, hvilka först på riddarhuset väckte en storm af motstånd, men slutligen, sedan man bestämdt visste konungens önskan, fattades i enlighet med borgareoch bondeståndens åsigter. Sammaledes kan man anföra beslutet om den lika arfsrätten i presteståndet, deri detta stånd till och med skilde sig från ridderskapet och adeln. Fördenskull synes det nu för tiden alltid i främsta rummet gälla att vinna borgareoch bondestånden, likasom det förr i tiden förnämligast gälde att vinna adeln och företrädesvis dess ledamöter i statsutskottet, samt ännu längre tillbaka i sekreta utskottet. Vi neka ej, att den zu inträdda demokratiska öfvervigten kan vara litet påkostande och förarglig för Svenska Tidningen och junkerpartiet; men tiderna förändras och vi med dem, säger ett ordspråk, hvars sanning Svenska Tidningen minst af alla lärer kunna jäfva. Häraf följer således, att det egentligen är kronan, som nu har i sin hand nyckeln till den försonlighetspolitik Svenska Tidningen förordar. -Men för tillvägabringandet deraf är nödigt ej mindre att regeringen verkligen vill liberala reformer, än att hon är sammansatt af män, som besitta erforderliga egenskaper för att göra en sådan vilja gällande. Inför en församling af svenske män fordras för sådant ändamål framför allt annat att öfvergifva allt vacklande och att städse gå till väga med den fasthet och den-öppenhet, utan hvilka något varaktigt. förtroende icke står att vinna.