Bref från Danmark. (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 26 September. Då jag för en vecka sedan tillskref er några ord rörande den danska ministerens ställning och gjorde er uppmärksam på hur liten enighet det i sjelfva verket rådde inom denna kombination och hur föga den vunnit i fasthet under sin tillryggalagda bana, trodde jag knappast att jag så snart, som nu skett, skulle blifva sannspådd i mina aningar om dess möjliga fall. Den tillfällighet, gevom hvars energiska makt den Scheel-Andree-Hallska ministeren hittills hållit samman, synes alldeles plötsligen hafva fått en knäck, och finansministern Andre har till en början låtit genom Bang ingifva till konungen sin afskedsansökan, avilken dock ej ännu lärer blifvit antagen. Rörande den egentliga anledningen till detta steg cirkulera visserligen en mängd versioner, af hvilka dock den ena säkerligen må betraktas lika osäker som den andra, och jag är för egen del af den mening, att den omständighet, hvilken nu bragt sakerna derhän, alldeles icke varit någon i sig sjelf rätt allvarsam, utan att förhållandena varit småningom förberedda till en kris till den grad, att äfven dena minsta anledning kunde vär som helst framkalla en brytning ; det har här, som så ofta, varit ett tillfälligtvis aflossadt skott, som gjort alltsammans. Det väsendtliga är, att ringen icke längre kunnat hålla samman och att perlorna dervid nu ramla af allesam. man! Ty, det är allmänna meningen, att i och med Andres afgång hela ministåren är de faeto upplöst. Det är en fullkomlig ministerkris, en komplett, icke en partiel. Det är säkerligen till stor del de festiviteters skull, hvilka för ögonblicket upptaga konungens tid med anledning af prins Napoleons besök härstädes, satt denna kris varit stående på samma punkt redan i flera dagar, och ännu i det ögonblick jag nedskrifver detta har man sig alldeles intet bekant, om hur den vill sluta. Det heter i dag, att man ämnar söka bibebålla åtminstone krigsministern Lundby, för öfrigt är fältet vidöppet för de mest utst RR EE