Aftonbladet – 1 oktober 1856, sida 2

inverka välgörande på kreditväsendet, tillåta vi oss erinra om rättegångssättet uti utsökningsmål. Vid underdomstolarne går det någorlunda fort, men vid högsta domstolen behandlas skuldfordringsmål, äfven på klara förbindelser, såsom andra civilmål, d. v. s. de lottas och få ligga i tur, eller snarare i otur, under åratal. .. Första vilkoret : för. ett sundt kreditväsende är-goda utsökningslagar. Med göda mena vi endast sådana, som gifva snabbt utslag i saken; ty om någonsin tiden är dyrbar, så är det i penningefrågor. Hvad skulle väl hindra att i högsta domstolen behandla skuldfordringsmål såsom andra s. k. aveckomåla, d. v. s. skyndsammeligen företaga dem till afgörande, utan afsende på den kronologiska ordninig, i hvilken de ibland hundrade andra föremål för domstolens arbeten inkommit? En sådan ändring skulle afgjordt föranleda, att de flesta af dem aldrig droges under högsta domstolen, emedan vädjandet nu ofta sker för att vinna uppskof, utan all förhoppning att till slut kunna undgå betalningsskyldighet. Genom telegrafdepescher till enskilta personer har man erfarit, att räntan i Hamburg uppgått ända till nio proce:t. Detta är ganska tryekande för rörelsen. Likväl har det ett välgörande inflytande, ty det verkar som kylande pulver på spekulationsfebern. Penningen är en vara, och xpå dyr vara blir aldrig brist, det har all erfarenhet besannat. Nu är väl alldeles tydligt, att kapitaler skola strömma dit der de-så högt betalas. Hos oss och i andra länder med så kallad lagbunden ränta är förhållandet helt. annorlunda. Här blifva penningarne ej så dyra som der räntan är fri, men vi utsättas i stället för en annan längt större olägenhet, och den är — att de taga slut. Så snart penningar äro eftersökta och sex procent villigt för dem betalas, uppkommer ett alldeles egendomligt förhållande. Man kan ej mer få låna penningar; derföre måste man sälja det man har till underpris, som alltid vida öfverstiger den ränta, som motsvarar penningens verkliga värde. Har man inga varor, så slutar man bort sådana på leverans och får förskott till deras uppköpande. Hvem kan på förhand beräkna, hvad på detta sätt skapade penningeförsträckningar kosta mera än om räntan vore fri? Blott i förbigående hafva vi angifvit en af de olägenheter, som rörelsen uthärda: af bunden ränta. Vi sluta med den förklaring, att ingen åtgärd kunde vidtagas, som skulle mera bidraga att afböja en hotande kris, än om man redan vid riksdagens början allvarligen, toge i betraktande denna vigtiga fråga. Man har klandrat, att de enskilta bankerna ej nog vinnlagt sig om uppoch afskrifningsrörelsen och således ej uppsamlat de smärre summor, som tillsammantagna kunnat gagna. Men då man. klandrar detta, bör man besinna, att de äro af reglementets bestämmelser om räntan bundna vid vissa siffror, hurudan penningeställningen än må vara. De äro således förhindrade att utöfva det medlarekall, hvartill de äro afsedde, och blifva, i stället för litgifvande institutioner, hvilkas styrelser måste vara synnerligen uppmärksamma på den allmänna rörelsen, stela embetsverk med en gifven rutin, efter hvilken de ock punktligen upphöra med rörelsen när tillståndet ej längre är normalt. Det är lätt attinse, huru endast räntans frigifvande kan sätta dem i tillfälle att äfven under kritiska tider bereda de hjelpkällor för rörelsen, hvaraf denna just då är mer än någonsin i behof.