Aftonbladet – 1 oktober 1856, sida 2

hvilken bjelpte en kort, fetlagd medelålders man att stiga ur, och sedan ledsagade honom gerom trägården. Sir John skyndade sig att stänga: dörren emellan Hutchins rum och salen, och återvände till sin observationsplats för att se den nykormne stanna vid foten af trappan, taga af sin hatt, draga upp en snöhvit näsduk och, under det att han långsamt torkade sitt stora kala hufvud, hvilket glänste i solen som en kula af guld, taga en hastig öfversigt af sin egen person och derefter stampa med törst den ena foten och sedan den andra för att bortskaka nägra små partiklar af dam, som fördunklade den skinande glansen af hans väl blankade atentläderstöflor. Ungefär som en läkare Ör se ut, muralade sir John, i det han tydligare upptäckte det breda ärliga, engelska ansigtet, den välrakade hakan och den af läkarekåren antegna svarta drägten, som ESR den oklanderliga hvita halsduken och et finveckade yfviga skjortkråset erhöll en fulländad prydlighet. Sir Johns hjerta vidgade sig liksom en blomma, svedd af de första frostnätterna, vidgar sig vid Oktobersolens lifvande strålar. : Sir John helsade främlingen med så mycken hjertlighet, som hans natur och vanor tilläto: han räckte fram högra handens pekfinger och långfiager till välkomsttecken, och gjorde verkligen en liten ursäkt för det besvär han orsakat, Den engelske doktorn fattade med skyldig vördnad mellan sin tumme och sitt pekfinger de båda fingrarne, som framräcktes mot honom, gifvande dem en lätt tryckning, som om han undersökt deras puls. Sedan detta var gjordt, anhöll doktor Yorke ty detta var namnet på den nye doktorn så olik den förre — med den lugna säkerheten af en man, som länge varit van att vara i beröring med alla klasser af alla nationer och att med