Aftonbladet – 1 oktober 1856, sida 2

ver penningeställningen och hvad som i anledning deraf bör och kan åtgöras, tillåta vioss att först dröja vid kapitlet om silfverexporten; enär denna-ännu i mångas ögon betraktas såsom ett verkligt spöke. Det vore ostridigt bättre, om riksbankens silfvervaluta och i följd deraf dess. sedelstock allt jemt tillväxte. Sådant skulle lätta affärerna, och om någongång penningeöfverflödet eggade till öfverdrifna spekulationer, så vore detta endast en tillfälhg olägenhet, som lätt nog skulle rätta sig sjelf. Men nu är det af erfarenheten bestyrkt, att en banks metalliska fond är underkastad ebb och flod. När en bankstyrelse låter det gå derhän, att det metalliska förrådet uttömmes, så att den ej mer kan bhonorera bankens förbindelser, då först timar en olycka, hvars vidd ingen på förhand kan beräkna. Bland de många medel, en bankstyrelse har till sitt förfogande för att upprätthålla sina sedlars och öfriga förbindelsers kredit, -är att minska cir kulationen det säkraste, men ock det för allmänna rörelsen känbaraste. Det finnes derföre många exempel, att banker hellre med någon uppoffring förstärka sitt silfverförråd, än anlita strypsystemet. Så har franska banken under kortare tid än ett år uppoffrat omkring 3 millioner francs för att hindra silfverexport på spekulation, hellre än att våldsarät ingripa i rörelsens jemna gång. Det är icke riksbanken ensam, som numera beherskar penningecirkulationen här i landet. utan den är äfven beroende af-det sätt, hvarpå de enskilta bankerna handhafva sina affärer. Det har blifvit ofta beklagadt, att de enskilta bankerna, genom att oberoende af riksbanken kunna öka eller minska sin sedelcirkulation. bidraga att, som det: kallas, trycka. på riksbankens silfvervaluta. Det bör likväl ihågkommas att riksbanken, då den vid anfordran infriar sina kreditsedlar med silfver, icke. gör annat än då de enskilta bankerna i milliontal infria sina kreditsedlar med riksbankssedlar, hvilka äro strängt taget de enda, som lagen tillägger namn, heder och värdighet a! mynt. Att nu riksbanken på minsta anledning skall vidtaga sådana åtgärder, som t. ex. att för längre tid upphöra att köpa utländska vexlar, för hvilka med jemförelsevis -ringz kostnad silfvervaluta kan anskaffas, endast derföre att en eller annan spekulation kän grundas på export af silfver, låter ej försvara sig Riksbanken har sett tider, då den sjelf med fördel sålt metallisk valuta, som den tidigar: inköpt. Nu lutar vågskälen åt motsatt håll; men någon fara för riksbanken kan ej sägai vara för handen; den förfogar öfver alltiöi -betydliga tillgångar för att vid minsta vindfläkt behöfva bringa allmänna rörelsen i för:virring. Vi hoppas också, att den nu af siksbanken vidtagna åtgärden skall hafva en snar öfvergång, och öfvergå till några andra med penninge-. och kreditväsendet sammanhängande frågor. De inom landet bildade hypoteksföreningar emellan jordegate hafva begått det felet ati samtlige utsätta sina qvartalssammankomster till början af månaderne Mars; Juni, September och December. Då man nu vet, att dessa sföreningar vid sina qvartalssammankomstel utlerana lån, måste de ock ifrån de större penningemarknaderna draga till sig hvad som influtit af de på mellantiderna försålda obligationer. Desea samtidiga reqvisitioner ut. öfva en ganska märkbar tryckning på penningemarknaden. Det vore en lika välgörande som lätt verkställbar åtgärd om några ät dessa föreningar ändrade tiden för sina qvartalssammankomster. Vi hafva erinrat, att skatternas indrifvande borde ställas på flera terminer. Vi medgifva gerna, att de emot denna framställning gjorda inkast förtjena afseende; men det återstår en bärmed sammanhang egande fråga. som vi shoppas måtte antingen,lika nöjaktigt besvaras eller ock tagas under ompröfning, för att om möjligt afhjelpas. Vi vilja tala om skatternas inkassering. Härmed tillgår .på det sätt, att NäkKt. ex. Dränvinsskatten skaltingå,reqvirera de värde bränvingpatrorffirna pengar från de större handelsplatserna, för att.vara beredda på skattens erläggande i förskott, hvilket visst icke saknar skäl för sig. Sedan skatten blifvit i orerna erlagd, åtgå 3 å 4 månader för att inleverera medlen, emedan endast 25,000 rdr numera få remitteras i sender, och det hela uppgår till Kalfva millionen från åtskilliga ränterier. Vi lemna derhän, huruvida en sådan begränsning för qvotremissen kan vara nödvändig, men fästa uppmärksamheten derpå, att dessa remisser kunde i betydlig mån underlättas medelst de enskilta bankernes vexlar. Om det arszses oundgängligt att begära ständernas bifall till en så simpel ätgärd, så kunde sådant medbinnas ännui höst till den tid bränvinsskatten skall ingå. Någon risk kan statsverket icke anses löpa genom att emot:aga korta vexlar af solidariskt ansvariga bolag, som deesutom äro öfvervakade af konungens befallningsbafvande. Det är möjligt. att några af de enskilta bankernas direktio er fortfarande sväfva i anspråkslös okunnighet om vexelrörelsen cch säl. des till en början finnas mindre benägno ut göra sig något omsk för det, som, är ali. mänt nyttigt. Vi hoppas dock, att inga binler af denna beskaffenhet skola möta. Visst ir, att bankerna kunra i långt vidsträcktare mån, in som , hittills varit failet, underlätta cirkulationen .och ej blott rikta bela sin uppmärksambet på — sedelutgifningen, hvilken alltför länge ansetts såsom bankernas enda säkra inkomstkälla, i stället för stt den egentligen endsst är ett bibang till bankrörelsens bedrifvande. Bland de åtgärder, sota otvifvelaktigt skulle