Aftonbladet – 1 oktober 1856, sida 2

——A——————————L — -— EE or ana ,Som du vill, min flickaj sade sir Jobn och började derefter, för att byta om ämne, tala om det vackra vädret. Ack jan, sade Lucy, luften är så ljuflig. Gå ut och promenera, pappa, det skall göra dig godt. Jag har nästan lust att göra det; men du blir för ensam kanbända. Skulle du vilja att Hutchins läste för dig medan jag är ute? sJag frågade doktorn, pappa, om hon skulle få göra det, men han sade att det icke går an ännu. Din doktor Antonio är förskräckligt försigtig. sade sir John försmädligt. i Italienarne ha, som du vet, ett ordypråk, som säger chi va piano, va sano, chi va sano, va lontano, svarade miss Davenne skämtsamt, Jag skall ligga stilla och tänka. En rolig promenad, pappal Hafvet, himlen, bergen, allt rundt omkring var leende, och en mild fläkt mildrade middagssolens hetta. Då sir John, smekt af den balsamiska luften, sakta vandrade framåt mot Bordighera, smög sig en känsla af fysiskt välbefinnande öfver honom, och under dess inflytelse vaknade alla hans naturs bättre känslor, Hans hjerta uppmjukades verkligen så mycket, att han, pm han blifvit uppfordrad att specificera de oförrätter, som doktor Antonio tillfogat honom, i denna stund skulle haft svårt att göra det. Vi våga till och med gå så långt att påstå, att det var ett ögonblick, i hvilket sir Jobn önskade, verkligen önskade, att han icke skickat John till Nizza, eller ock att John måtte återvända allena. Men denna lyckliga sinnesstämning var af kort varaktighet. Sir Jobn var, just derföre att han var så stolt, äfven ganska lättretlig och kunde bringas ur sitt goda lynne om han fann ett sammanyeckladt blomblad på sin storh-ts läger, Det sammanvecklade blom