Aftonbladet – 20 september 1856, sida 3

irna maka detta lakan under er, lyfta er sakta fån marken och lägga er på madrassen, som vi dereter kunna lyfta upp på båren utan fara att rubba eller skada er fot; Det onda jag ber er om, är att förblifva fullxomligt passiv i våta händer och taga er till vara för hvarje om än ofrivillig rörelse i afsigt att hjelpa er sjelf eller o23. Detta är andra gången ni varnar rig så allvarligt. Är jag då mycket farligt skadad ? frågade det unga fruntimret med någon, oro. Icke på minsta sätt,, svarade italienaren; ni bör icke skrämma er af den försigtighet jag ålägger er, och lutande sig ned till henne tillade han med saktare röst, ni förs är väl att en olyckshändelse kan ha många obehagliga följder utan att medföra ågon fara jör lifvet.Att läka ert ben, till exempel — ty, uppriktigt taladt, är det ert ben och icke er fot, som är skadad —är en lätt sak, beroende mer af tid och tålamod än af någon kirurgisk-skicklighet; men en helt annan sak är att försäkra sig om att det, sedan det är läkt. gkall blifva alldeles sidant som förut, icke stt åttondels tum längre eller kortare (Lucy skiftade färg i det hon hörde detta), och erfordrar den högsta försigtighet och varsamhet. Nu inser ni, hvarföre jag varnar er för faran alt vara. elydig mot er läkare, tillade han med ett uppmuntrande småleende, den. minsta Oförsigtighet eller försummelse å er sida kan göra hvarje bemödande å hans sida gagnlöst. Sedan doktorn genom den blick, som besvarade hans, såg att han sagtnog för att förvissa sig om sin patients lydnad, förde han, med miss -Hutchias tillhjelp,. lakanet under miss Davenne, nickade derefter åttre af qvinnorna att närma sig, och tog tillika med dem ett hörn hvar, lyfte upp henne, balanserande som i en hängmatta, och lade henne först på madrassen bredvid henne, och förflyttade denna